2018_2

Polacken Johan Pasno

En invandrare till Väse i början av 1720-talet

av Pelle Räf

Under Karl XII:s krig de första decennierna av 1700-talet internerades många ryska krigsfångar bl a på Visingsö i Vättern. Därom kan man läsa t ex i ”Karolinska förbundets årsbok” 2000 och 2005 i artiklar av Anders Jarlert och Håkan Jorikson.(1) Av dem får vi veta, att inga äktenskap fick ingås med fångar av främmande religion, d v s i praktiken ortodox kristna och katoliker. I en kungörelse daterad Jönköping 27/10 1716 tillkännager sålunda Göta hovrätts vice president, att kungen ”i nåder godt funnit at förklara, sig intet kunna tillåta, det de här warande Ryska Krigsfångar, och af Främmande Religion, måge här Echtenskap bygga, utan at de, så wäl som Qwinspersonerne, hwilka låtit sig af dem lägra, skola derföre, efter Lag och Kongl. Förordningar plichta”.

De nämnda förordningarna torde iv första hand åsyfta paragrafer i 1686 års kyrkolag, giltig i hela riket. Det är därför frestande att med den citerade kungörelsen som bakgrund – och med Sigvard Boström i hans bok ”Väse kyrka under fem århundraden” – läsa följande notering i Väses kyrkojournal GIV:1:

Anno 1722 d. 27 Nov.

Hafwer Hr Baron Arvid Hindrich Rehbinders dräng på Wäling Johan Pasnou, som är kommen ifrån Cassouben, eftter et noga förutgångit förhör uti de emillan den Påfwiska och wår rena Evangeliska kyrkia twistiga saker, samt wackra gifna prof af then rätta kunskap, afsagt sig then Påfwiska willfarelsen, och förbundit sig till wår rena Evangeliske troes bekännelse ; hwaruppå han är worden i Sakerstigan aflöst, och eftter offentelig förbön å Predikestohlen, hafwer för altaret i församlingen, tillika med flere communicanter, undfått then h. Nattwarden af Pastore El: Fryxell.”

Ty den första tanke man får när man läser anteckningen, är att huvudpersonen Johan kanske hade varit soldat i den ryska armén och sedan krigsfånge, innan han blev dräng eller först eventuellt kalfaktor(2) hos adelsmannen Arvid Henrik Rehbinder (1702-1746) på Välinge i Väse. Denne hade nämligen som purungt officersämne deltagit i Karl XII:s sista dåd- eller dårskap, fälttåget i Norge 1718. Men man kan också som ett av flera andra alternativ föreslå, att Arvid Henriks far, översten Henrik Johan Rehbinder (1672-1734), tagit med sig Pasno(u) hem till Väse från mångårig fångenskap i Moskva efter slaget vid Poltava 1709.

Om man ska tro kyrkboksnotisen härstammade Johan Pasno i varje fall från den historiska regionen Kassubien väster om Gdansk/Danzig i norra Polen. Men hur han hamnade på Välinge i Väse i början av 1720-talet kan man alltså bara fabulera om.

Någon gång senast 1736 – men förmodligen några år tidigare – flyttade dock Johan från Väse till Värmlandsnäs sannolikt ogift och troligen relativt välbärgad. Ty han är nämnd som ”Gårdsfogde Johan Pasno” 18/5 1737 i Eskilsäters sockenstämmoprotokoll angående ett mål om en året innan bortstulen lie. Sedan förtäljer Eskilsäters ministerialbok 4/12 1737: ”wigdes Gårdsfogden Johan Pasno och hushållerskan Stina Giliidotter på Byn, i morgongåfwa låfwades 10 lod Silfr.”

Vi observerar brudens titel hushållerska, vilket innebär att Stina inte var någon vanlig piga utan tydligen anställd på säteriet Byn i Eskilsäter med ansvar för hela hushållet. Sannolikt är hon identisk med den ”Hustru Stina i Rud” som sedan begrovs 10/1 1742 i socknen, 65 år gammal.

Änkemannen Pasno vilade i så fall inte länge på (de oskrivna?) lag(r)arna, utan gifte om sig redan 17/11 1742 med ”Esther Jöns[?]dr i Rud”. Denna gång utfäste han sig att ge bruden 20 lod silver i morgongåva.

Men dessförinnan hittar vi vår polske fogde eller kanske rättare sagt rättare även två gånger i protokollet från den eskilsätriska sockenstämman Annandag pingst 1739, som inföll 11 /6:

”§ 4 Emedan kyrkiogården öfwermåttan grund är, att han owndwikeligen fyllas måste med jord; ty lofwade Gårdsfogden Pasno förnimma [=´efterhöra´] wtaf högwälborne Hr Baron Maklier, om honom täckes tillåta taga jord thertil wtu then stora jordhögen tätt intil fattigstugun? lofwade ock swar til nästinstundande torsdag. …

§ 5 Then wästra Porten lofwar Pasno med thet första sättia i Skickeliget Stånd.”

Eskilsäters första husförhörslängdsvolym omfattar tidsperioderna 1751-55 och 1756-60. Det är sålunda svårt att med säkerhet klura ut, på vilken herrgård i Eskilsäter Pasno blev rättare, när han kom till socknen senast på 1730-talet. Möjligen på Byn liksom hans första hustru Stina. Och törhända hos ryttmästaren Jakob Ludvig Makeléer (1697-1755), den ende som kan identifieras vara den i protokollet 1739 nämnde ”Baron Maklier”. Denne flyttade i så fall till (Värmlands) Bro senast under första halvan av 1750-talet enligt den församlingens första husförhörslängd.

I Eskilsäter 1751-55 är ”Pasno” antecknad med hustrun ”Esther” under Byn och dess då trolige ägare, hovsekreteraren Carl Magnus Svanberg (ca 1717-1792). Dennes hustru var den ”wälborna” Elsa Mariana ”Mackeler” (ca 1730-1804), vilket styrker vårt antagande, att Pasno redan från sin ankomst till Eskilsäter varit anställd som gårdsfogde på Byn. Elsa Mariana var nämligen Jakob Ludvig Makeléers dotter.

Under perioden 1756-60 finner vi ”Johan Pasno” angiven med födelseåret 1690, och hustrun ”Esther” född ca 1692. Båda är fortfarande noterade hos ”herr” Svanberg, men nu på gården Rud i Eskilsäter. Och det eventuellt sista som kan läsas i Eskilsäters kyrkoarkiv om denne polack, som övergick från katolicismen till protestantismen i Väse hösten 1722, är daterat 6/11 1757 i ministerialboken: ”begrofs Jean Pasno af Rud gamal 72 år”, d v s nu tros han vara född ca 1685.

Tyvärr tycks ingen bouppteckning vara bevarad efter vår rättare. Därmed får vi väl aldrig veta, om han kunde läsa svenska och lämnade efter sig någon lämplig bok, t ex Eric Salanders (1699- 1764) klassiker ”Utförlig gårdz-fogde instruction”, tryckt i fem upplagor under 1700- talet, den första 1727.

˗ ˗ ˗ ˗ ˗
1) Om krigsfångar på närmare håll kan läsas i en artikel av Gustaf Jonasson i årsboken ”Från bergslag och bondebygd” 1997.

2) = ´menig som är uppassare åt officer ´ (SAOB).

Utöver nämnd litteratur och aktuella kyrkoarkiv etc via AD, har Elgenstiernas ättartavlor samt Libris nyttjats.