Brevik Förr i Tia –
bygdeforskning i en liten by

Av Kjell Gustafsson

För fyra år sedan visste invånarna i byn Brevik i Ny socken, västra Värmland inte mycket om sin bys historia. Idag är kunskapen om deras förfäder och vad som hänt åtskilligt större. Om branden på Hildelund på 1930-talet som tog en 14-årig flickas liv. Och att det fanns 26 kor i gården Väststuga hundra år tidigare.

“Brevik Förr i Tia” blev namnet på den studiecirkel som startade i Brevik 2012.

– Det var nyfikenhet på vår historia som gjorde att vi började. Jag har mina rötter i byn sedan slutet av 1700-talet, berättar Thomas Gustavsson som i hela sitt liv bott i Brevik.

– Och så hade vi en entusiast som var beredd att leda arbetet.

Studiecirkeln som drivs i samarbete med Vuxenskolan i Arvika har haft träffar en gång i månaden under terminstid. Cirkeln har samlat omkring 20 deltagare vid varje möte.

Det är anmärkningsvärt många deltagare för i byn bor ju inte mer än 34 personer. Inte alla som bor här deltar, men istället kommer flera som har annan anknytning till Brevik.

Rolf Foss född 1936 är en av deltagarna. Han är född i byn men flyttade härifrån i slutet av 1940-talet. Idag bor han i Arvika men har i flera år varit en trogen deltagare i cirkeln.

En förening bildades efter cirkelstarten, Breviks bygdeförening och detta har gjort det möjligt att få stöd från Arvika kommun. Dessutom sponsrar Westra Wermlands Sparbank föreningen. Pengarna från dem har också gjort det möjligt att skapa en hemsida, www.breviksbf.se, där studiecirkelns arbete redovisas. Idag finns där ett 90-tal artiklar om byn.

Soldatforskning
Bygdeforskningen i Brevik har inte bara visat sig vara ren släktforskning. Det har också bl a handlat om emigrantforskning, forskning om arbetets villkor, om kulturhistoria och soldatforskning.

– Vi har två hemman i byn och följaktligen har byn ställt upp med två soldater under den tid då Indelningsverket fanns. Via uppgifterna i framförallt Mönstringsrullorna har vi lyckats kartlägga alla soldater som byn satt upp sedan slutet av 1600-talet. Det är cirkelledaren Kjell Gustafsson som berättar.

En av knektarna var Anders Bengtsson Brefält blev soldat vid Jösse kompani 1848. Han kommenderades 1856 till Carlstens fästning på Marstrand. 1862 befordrades han till timmerman. Han tog avsked 1874 beviljas ett årligt underhåll från Kronan på 15 kronor. Han bosätter sig några år senare i gården Framstuga.

1852 gifte han sig med Stina Nilsdotter från Älgå och de fick fyra barn – Anders, Nils, Johan Bernadotte och Maria.

En av Breviks indelta soldater Anders Bengtsson Brefält och hans familj. Han tjänstgjorde vid Trossnäs 1848-1874. Här framför fotografen sannolikt på sent 1870-tal. Anders i mitten, bredvid honom hans hustru Stina Nilsdotter. I övrigt från vänster Maria, Johan Bernadotte, Anders, Nils och Karl Gustaf. 1898 drunknar Anders i Vrångsälven. Hustrun Stina lever till 1912.

Och militärlivet tycks ha präglat hela släkten. Anders, Nils och Johan Bernadotte går också den militära banan och tar namnet Brandel. Anders och Nils blir underofficerare vid Värmlands regemente och så också barnbarnet Carl Viktor Brandel.

Carl Viktor Brandel flyttar tillbaka till Brevik efter sin tjänstgöring vid Trossnäs och köper 1917 gården Väststuga, en av Breviks äldsta gårdar. Han kom att ha flera förtroendeuppdrag i socknen.

1949 flyttar C V Brandel från Brevik till Edane.

Ett av hans barnbarn Gunnar Grahn, som idag bor i Karlstad, deltar i studiecirkeln Brevik Förr i Tia.

– Intressant att få veta mer om mina förfäders liv. Jag har väl också kunnat bidra lite till kunskapen om familjen Brandel, bl a har jag hittat en del bilder av min morfar när han var militär.

Bilder berättar
Under åren som cirkelarbetet pågått i Brevik har deltagarna bidragit med bilder. Idag finns ett bildarkiv med omkring 700 bilder.

– De äldsta bilderna är från 1880- talet. Bl a finns en familjebild av knekten Anders Bengtsson Brefält, berättar Kjell Gustafsson.

Det stora bildarkivet ledde till att bygdeföreningen sommaren 2015 ordnade en fotoutställning i Brevik. Den blev mycket uppskattad och välbesökt.

Inte bara släktforskning
Vilka svårigheter har vi mött i vår bygdeforskning?

Vanlig släktforskning kan tyckas enkel i jämförelse med bygdeforskningen. Trots att byn Brevik aldrig haft mer än omkring 100 invånare, så blir forskningsarbetet i princip ett 50-tal parallella släktforskningsprojekt. Familjer har flyttat in och ut ur byn. Vi har ju i vårt arbete försökt att följa de olika familjerna. Var kom de ifrån? Varför flyttade de till Brevik? Och var tog de vägen när de lämnade byn?

Fastighetsbildningar i byn har studerats med hjälp av Lantmäteriets handlingar och kartor. Det ger en bra bild av livet i byn under 1800- talet. Där kan man få veta hur stora gårdarna var och vilka som var lagfarna ägare.

Dessutom har forskningen i byn också inneburit en del emigrantforskning. Vilka var de som emigrerade och vart tog de vägen.

Brevet hem till Anna
Mellan åren 1870 till 1928 lämnade 24 personer byn för att börja ett nytt liv i Amerika. En av de som for var Nils Olsson från gården Österås. Det skedde under den stora emigrationsvågen på 1890-talet. Han var då 20 år gammal och kom att bosätta sig i svenskbygderna i Minnesota.

Gården Nyback i Brevik bygd på 1890-talet. Här bodde systern Anna som brevväxlade med brodern Nels Estlund som emigrerat till Amerika 1892. Han var då 20 år gammal.

30 år senare skriver Nils, som nu bytt namn till Nels Estlund, till sin syster Anna som bodde kvar i Brevik

Hastings Minnesota
Mars 11 – 1924
Jag är ännu vid de levande så jag tycker det är bäst att låta dig veta därom. Jag har inte hört från eder där hemma så jag vet inte om ni alla lever eller ej.

Marta brukar skriva en gång om året men i år har hon inte skrivit så jag undrar hur ni alla är. Det börjar att bliva vår här.

Det har icke varit värst lång vinter här. Vi hade inte någon snö här förrän efter ny året. Hur är Brevik nu för tiden? Det är 30 år sedan jag var där så jag antager det är mycket förändrat.

Jag är vid god hälsa intill skrivande stund. Marold har varit mycket sjuk men är bättre nu så han sitter uppe litet. Han är 20 år nu så det är litet bekymmersamt emellanåt. Annars är vi någorlunda friska. Vi är en stor familj med fem barn.

Jag tror att jag visst icke haft brev från dig sedan kriget. Jag har hört att det varit mycket hårda tider där hemma. För allting har blivit så dyrt. Det är mycket dyrare här också, men börjar att komma ner litet. Inte så mycket arbete även dagpenningen.

Jag har inte så mycket att skriva, jag har icke hört men jag antager du är fortfarande i Brevik. Om du får detta brev och finner ledighet, skriv några rader Anna.

Hälsa alla bröder och systrar, anhöriga, du och din familj. Från oss alla.

Broder Nels.

Nels Estlunds (Nils Olsson) barn, som tillsammans med familjen bodde i staden Hastings i Minnesota. Bilden sändes 1924 till Nels syster Anna i Brevik.

Förmögen hemmansägare
Bouppteckningar har varit en betydande tillgång i bygdeforskningen i Brevik. Bl a gav det en bra bild av hur förmögen bonden Jon Jakobsson i gården Väststuga var.

Jon Jacobsson var född i Ottebol år 1769. Han gifte sig 1791 med Britta Andersdotter som var dotter till Anders Ersson i Väststuga i Brevik.

I juni 1830 avled Jon i feber och drygt två månader senare dog hustrun Britta i bröstplågor, som var den tidens beteckning på tuberkulos. I september samma år upprättades bouppteckningarna efter dem båda.

Dåtidens bouppteckningar var detaljerade, allting togs upp i förteckningen. I Jons och Brittas fall gällde det bl a guld, silver och kontanter för cirka 312 riksdaler.

I Väststuga fanns också mängder av saker i koppar, mässing, malm och tenn.

Bouppteckningen i Väststuga ger också intressanta upplysningar om hur boningshuset och drängstugan var inredda och vilka rum som fanns i byggnaderna.

I uthusen fanns också stora värden, bl a fanns på gården sju hästar, 26 kor och en tjur. Dåtidens noggranna noteringar berättar om namnen på korna. Här finns namn som Rötinna, Brunetta, Docka och Krona.

Dessutom finns 28 får, 18 lamm och fem baggar. Det kan till exempel jämföras med två kor och några får som fanns på soldattorpet på Väststugas mark.

Till gården hörde också en bandhund med länk värderad till 1.16 riksdaler.

De sammanlagda tillgångarna i Väststuga år 1830 var imponerande 18.948 riksdaler. Det ligger nära till hands att jämföra med en torparfamiljs tillgångar.

Gården Väststuga i Brevik. Gården är en av de äldsta i byn. I början av 1800-talet bodde här Jon Jakobsson och hans fru Britta Andersdotter. Båda dog 1830 och efterlämnade en betydande förmögenhet.

När gården brann
Olyckor av olika slag har drabbat byn Brevik under århundradena. Ibland finns de dokumenterade i Husförhörslängderna och andra dokument som socknens präst förde.

1897 finns noterat att 23-årige Olof Gustav Jonsson drunknat i sjön Ränken. Han var son till Lars Jonsson och Karin Nilsdotter som var födda och uppväxta i Östmark, men som kommit till Brevik 1893. Hur själva drunkningsolyckan gått till finns inte beskriven i handlingarna.

De äldre Breviksborna minns än idag två olyckor i Brevik – branden på Hildelund på 1930-talet och branden på Skönbacka skola 1940.

Här blir också tidningen Arvika Nyheters artikel från den 20 februari 1930 en viktig källa.

OHYGGLIG ELDSOLYCKA I BREVIK
14-årig flicka fann döden i lågorna.

En fruktansvärd eldsvåda, som krävde ett människoliv, rasade natten till fredagen i Östra Brevik, Eda socken. Ett boningshus tillhörigt en i Canada vistande person, Otto Bodin, och bebott av dennes hustru och fyra hemmavarande barn, fattade av någon anledning eld. Vad eldorsaken var vet man icke med bestämdhet, men man gissar på kortslutning.

Familjen Bodin låg till sängs och när den vaknade av hettan och röken var huset redan övertänt. Att tänka på att försöka släcka elden var meningslöst, och lika omöjligt var det att försöka rädda något av lösöret. Man måste först och främst tänka på att komma ut ur den brinnande byggnaden. Modern och en liten pojke, som hade sina sovplatser på nedre botten, lyckades också oskadda komma ur huset, men värre var det för en 20-årig son och två döttrar i åldern 14 och 8 år, vilka hade sina bäddar i gavelrummen på övre våningen.

De lyckades alla tre taga sig ut i hallen, men där drabbades den 14-åriga flickan, Anna, tydligen till följd av brännskadorna och skrämseln av ett vansinnesanfall och rusade tillbaka in i rummet samt stängde dörren efter sig. Det var omöjligt för den äldre brodern att söka rädda henne Själv blev han illa bränd, liksom den andra flickan, och när de vid halvtretiden på natten hunno fram till närmaste granne och berättade om den hemska händelsen, voro de två mera döda än levande.

Bygdeforskning = vanebildande
Studiecirkeln Brevik Förr i Tia lär fortsätta även om mycket nu är utforskat.

– Vi får ofta reaktioner på det vi skriver om på vår hemsida. Inte så sällan från avlägsna platser i landet. Dessa synpunkter och tankar och åsikter från cirkeldeltagarna gör att bilden av livet i den lilla byn kompletteras efter varje månad som går.

– Bygdeforskning är något jag rekommenderar. Men det är starkt vanebildande!