Kyrkotagning

Av Annika Karlsson

Den som är intresserad av släktforskning har säkert någon gång stött på ordet kyrkotagning i husförhörsboken.

Det är en företeelse med lång historia. I vissa kretsar önskar man att den ska vara aktuell i dag också.

Riten innebär att en nybliven mor först måste välsignas av prästen, en viss tid efter förlossningen, innan hon kan gå in i kyrkorummet för att delta i gudstjänst och nattvardsfirande.

Låt oss börja från början. I Gamla Testamentet i 3:e Mosebok 12:1-8.står skrivet:

Herren talade till Mose: Säg till israeliterna: När en kvinna får barn och föder en pojke, är hon oren i sju dagar, lika länge som när hon har menstruation. Den åttonde dagen skall pojkens förhud skäras bort. Sedan skall hon vänta i 33 dagar under sin blödnings- och reningstid. Hon får inte röra vid något heligt eller komma in i helgedomen förrän reningstiden är slut. Om hon föder en flicka, är hon oren i två veckor, som när hon har menstruation. Sedan skall hon vänta i 66 dagar under sin blödnings- och reningstid. När hennes reningstid för en son eller dotter är slut, skall hon komma med ett årsgammalt lamm som brännoffer och en duva eller turturduva som syndoffer till prästen vid uppenbarelsetältets ingång. Prästen skall offra dem till Herren och bringa försoning åt henne, så att hon blir ren efter sitt blodflöde. Detta gäller för en kvinna som har fött barn, en pojke eller en flicka. Om hon inte har råd att offra ett lamm, skall hon ta två turturduvor eller två andra duvor, en till brännoffer och en till syndoffer, och prästen skall bringa försoning åt henne, så hon blir ren.

Ur Nya testamentet läser vi på Jungfru Marie Kyrkogångsdag eller Kyndelsmässodagen den 2 februari (eller närmaste söndag)som är 33 vardagar efter Juldagen, Jesu födelse Lukasevangeliet 2:22-24:

När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren – det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren – och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

Kyndel kommer från engelskan candel=ljus.

Kyndelsmässodagen skulle alla ljus, både i kyrkans och till hemmet användning, välsignas i kyrkan på Marie Kyrkogångsdag.

I 1819 års Svenska Psalmbok (1921 års utgåva)står i inledningen till Ritualen:

KYRKOTAGNINGEN är nedkallandet genom kyrkans tjänare av Guds välsignelse över modern och hennes kall. Gammal och svensk är denna sed. En yttre motsvarighet finnes visserligen i vad som berättas om Herrens moder Maria (Luk. 2:22 ff), men till sitt innehåll har kyrkotagningen icke alls med föreskrifterna i Moses´ lag att göra.

Dessa föreskrifter gälla icke oss. Kyrkotagningen i vår evangeliska församling är ett uttryck av den glädje och lycka en kristen moder erfar, då hon efter genomkämpad ångest och kanske livsfara åter kan deltaga i församlingens gudstjänst. Församlingen möter henne då genom ordets tjänare med lyckönskan samt instämmer i den tacksamhet hon frambär till Gud och i den bön om välsignelse över henne, hennas barn och hennes hus, som uppsändes.

HERRE, jag vill förkunna ditt namn, mitt i församlingen skall jag prisa dig.

I 1942 års Handbok för Svenska Kyrkan lyder ordningen för

EN MODERS TACKSÄGELSE KYRKOTAGNING

Akten förrättas omedelbart före gudstjänstens början eller i samband med barnets dop, vid altarringen eller i sakristian.

Prästen beder: Modern knäböjer.

Allsmäktige, evige Gud, du som är allt levandes ursprung och källa. Vi tacka dig för den godhet du bevisat denna moder, genom barnet (barnen) som du anförtrott åt henne att älska och vårda.

Tag, o Herre i nåd emot den tacksägelse som hon frambär inför dig, när hon i dag med hälsa och stärkta krafter ånyo kan träda upp i din helgedom. Omslut henne med din barmhärtighet, och låt din välsignelse vila över henne och hennes hem. Helga hennes hjärta att bära rika frukter i tro och kärlek. Giv henne nåd att med glädje fylla sitt höga moderskall. Bevara henne och hennes kära till evigt liv. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Om barnet varit dödfött eller avlidit före moderns kyrkotagning, läses följande bön:

O Herre, du har förbytt denna moders glädje i sorg. Men du har ock nådigt bistått henne och låtit henne komma till hälsa och krafter (så att hon ånyo kan besöka din helgedom). Därför tacka vi dig, med henne, av allt hjärta och bedja dig: Förläna henne nåd att ödmjukt böja sig under ditt behag. Hugsvala henne i bedrövelsen och helga hennes hjärta, så att hon må trakta efter det som är därovan, och hava dig till sitt hjärtas tröst och sin del. Genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Många traditioner inom folktron har råd och recept på hur en icke kyrkotagen kvinna skulle skydda sig för onda makter.

I boken Folklig läkekonst av Carl-Herman Tillhagen (1958) kan man på sidan 39 läsa: ”Svavlet lades i icke kyrktagna kvinnors förkläde” för att skydda mot ont. Hon ansågs som hedning innan hon var kyrktagen.

I samma bok uppges också att stålet var det viktigaste medlet att skydda sig mot allt slags ont. Man ”stålade sig” före kyrktagning.

Enligt Nordisk Teologisk Uppslagsbok, var seden om kyrkotagning obligatorisk från år 1686, men blev frivillig år 1754. År 1948 sattes bruket ur kraft.

Vid mitten av 1800-talet började man använda sig av födelse- och dopböcker med förtryckta kolumnhuvuden. En av dessa avsåg uppgifter om kyrktagningen (se t.ex. Uppsala Domkyrkoförsamlings födelse- och dopbok, Ca:11, 1869-1878). Noteringarna i denna kolumn avtar dock med tiden och i slutet av århundradet är de bara sporadiskt förekommande. Fr. o. m. 1922 är den borttagen.

En ung hustru från Herrestads härad i Skåne väntar på sin kyrkotagning i vapenhuset där en klädd knäfallspall är framställd. (Kopparstick av Forsell i Ett år i Sverige, 1862)