Från enkel soldat till officer

Av Anita Dagmarsdotter

Det dröjde länge att komma igång med släktforskningen. Jag intervjuade min mormor i slutet av 60-talet och fick data för generationen före, men kom igång först i november 1996. Då fick jag en ledig dag i Göteborg och gick till Landsarkivet. Där på GLA gick jag direkt in i forskarsalen, helt förvirrad, och träffade Kent Roxnäs.

Han såg min belägenhet, visade på kortkatalogen och gav en inledning i sökandet. Dock glömde Kent berätta att det fanns gott om register – de digra böckerna och pärmarna i olika arkiv hade jag respekt för i flera år. Kent hjälpte mig även senare genom att ta fram en del uppgifter om släkt som fanns inom GLA-s område, dvs norra Halland, Bohuslän och Värmland.

När kuvertet med resultatet av Kents insats kom blev jag genast förtjust, ja förälskad, i den barnrika familjen Bortvik. Trots att jag ägnat mig åt forskning inom andra grenar, har det alltid funnits lite tid att ägna åt dem också. Mer information om ättlingar fick jag så sent som förra vintern, då Berit Sjögren i Uppsala hörde av sig om anknytningen till Hazelius.

För sent

Daniel Bernhard Bortvik och Maria Wennersten levde redan på 1700-talet, så bara genom dokumenten har jag kunnat lära känna dem och kan berätta om dem och några ättlingar.

De gifte sig i Lundby kyrka som har anor från 1300-talet. 220 år efter att Daniel och Maria förenades vigdes en av mina systrar där. Den högtiden hade fått en extra krydda, om vi känt historien.

Maria

kom vid giftet från gården Hallen i Lundby by, som tillhört Sverige genom Birger Jarls försorg från mötet med Håkon och Kristoffer år 1254.

Hallen. Bild: B. Martinsson.

Hallen finns inte mer, men från hembygdsföreningen har jag fått veta att huset, rivet på 1960-talet, fick sin andra våning på 1800-talet. Troligen var första våningen sig lik sedan Maria bodde där. Huset låg vid byvägen ett par hundra meter söder om kyrkan, strax intill där vägarna från öster och väster kom in i byn.

Daniel

skall ha fötts i oktober 1726, okänt var. Som sjuttonåring var han extra mönsterskrivare vid Södra kompaniet av Bohusläns Dragoner, senare Bohusläns regemente. Vid generalmönstring 1745 på Backamo befordrades han till korpral vid Livkompaniet.

Uniform för Bohus Läns Dragone Regemente. Krigsarkivet.

Efter vigseln lämnade Maria Lundby och flyttade till Dyrtorp i Spekeröds socken i Bohuslän. Där föddes min anmoder Cecilia Kristina fem månader senare. I Dyrtorp föddes också Britta Lena, 1751, och Börje Hindrik, 1753. Sedan byttes bostad, när Daniel blivit fältväbel hösten 1752. På bostället Labol föddes Jan Daniel, 1754, och Lars, 1757. Lars öde är okänt. Dottern Britta Lena hade vid det här laget fått flytta till morfar i Lundby, där hon växte upp.

Sommaren 1758 sändes Daniel i en bataljon från regementet till Pommern och Daniel skrev själv i sin meritförteckning ”under warelsen i Pommern warit commenderad på åtskillige större och mindre partier krig”. På kvällen den 3 januari 1759 blev Daniel tillfångatagen vid byn Schlatkow, strax nordväst om fästningen Anklam.

En trupp under kapten Hård stötte i mörkret på en mångdubbelt överlägsen fientlig styrka. Trots att de värjde sig tappert blev de till slut omringade och tillfångatagna. En bild från den tidens krigsföring: ”Omkring den 8 januari började fienden belägra Anklam. Föga utsikt fanns för ett framgångsrikt försvar. Fästningen var nämligen så dålig, att vid föregående liknande tillfällen såväl svenskar som preussare utan strid utrymt densamma.
Öfverstelöjtnant Johan Sparre, som var kommendant, försvarade sig likväl så tappert, att fienden den 21 januari bekvämade sig till att bevilja garnisonen fritt aftåg.”

Daniel fördes till Stettin och sedan hem. Han var som krigsfånge förhindrad att delta i aktiv tjänst, men deltog vid generalmönstringen i augusti 1759 och blev då utsedd till regementsadjutant.

Tvillingarna Carl och Scharlotta Gustavianna föddes våren 1760 – lilla Lotta blev bara tre månader gammal. I juni fick Daniel tillstånd att byta sig till första korprals indelning och flyttlasset gick tillbaka till Dyrtorp, där Catarina föddes året efter. I maj 1762 utväxlades Daniel och samma år föddes dottern Anna Stina.

Daniel blev befordrad igen 1763 och flyttade från regementsstaben till Fräkne kompani med häst och dräng och med kornetts indelning. Det innebar flyttning till Utersåker i Hjärtums socken. Där fick Maria en dödfödd son 1765 och sedan föddes Carl Gustaf 1766. Ny befordran 1768, nu till stabslöjtnant vid Majorens kompani och medföljande flytt ledde till Konungsberg i Forshälla. En bit in på nyåret 1769 föddes äldsta dottern Cecilia Kristinas oäkta son Nils, som dog vid femton månaders ålder.

Våren 1769 födde Maria dottern Britta Lovisa, som bara blev ett halvår gammal. Samma år fanns Britta Lena hemma hos familjen tills hon gifte sig med inspektorn vid Håkälla i Tuve socken, Sven Hultström.

Våren 1770 dog lille Carl Gustaf och en månad senare värvades Daniel till det nyupprättade Finska Lätta Dragone Corpsen. Nu var det dags att flytta igen, till Övre Klev i Bokenäs socken, men utan sonen Börje Hindrik, som blivit korpral vid Fräkne kompani – några år senare fourier, sedan degraderad och avskedad 1775.

Men Daniels hälsa var underminerad av ett hårt liv. Han var ofta sängliggande i gikt. Överste Sprengtporten begärde avsked för Daniels räkning redan vid midsommartid 1770.

Hans brev till arméns pensionskassa var mycket artigt som tidens sed bjöd. ”Således ?, om Eders Kongl. Maj:t nu täckes i nåder bevilja honom afsked, ? han, såsom ännu icke innehavande 45 Lefnads och 25 tjänsteår ifrån 20:e ? ?, till rättigheten af fremgen pension icke berättigad, emedan honom ännu fattas 1 år och 4 månader.”

Det var en svår situation för översten: två kaptener på permission – en av dem var livvakt åt kronprinsessan och en på utlandsuppdrag. Och Daniel var sängliggande, med intyg från fältskären att han knappast skulle kunna lämna sängen på månader.

Direktionen över arméns pensionskassa avslog ansökan och åtskilliga brev avsändes till och från huvudstden ända fram till den månad Daniel fyllde 45 år och uppnådde pensionsåldern. Han blev pensionär med kaptens grad i oktober 1771. Sommaren 1772 blev det besök i Lundby och Daniel var vittne vid dotterdottern Anna Charlottas dop.

Familjen försvann från Bokenäs ett par år senare. Cecilia Kristina gifte sig med trumpetaren Carl Peter Rosvall och flyttade till Hålta socken. Hon blev anmoder till fiskare, torpare och arbetare. Då saknades även sonen Lars. Några ur familjen dök senare upp i Vassända-Naglum från slutet av 1770-talet och uppgavs ha kommit från Gärdhem. Sonen Carl var sjöman, kanske på Vänern, och dog i Naglum 19 år gammal. Anna Stina gifte sig 1788 med vice kronolänsmannen Sven Ekholm och flyttade till Örby i Marks härad, där hon fick fem barn.

Daniel, sedan några år bosatt vid Brinkebergskulle, dog sommaren 1789 och Maria ett par år senare men hon hann uppleva att sonen Jan Daniel, jägare och skogvaktare, gifte sig 1790.

Några av ättlingarna

Dottern Brita Lena, 1751-1772, uppvuxen hos morfar med hustru, gift som 18-åring med inspektorn vid Hökälla Sven Hultström, fick tre barn.

Deras dotter Anna Charlotta gifte sig 1800 med Gunnar Fogelberg och flyttade till Trollhättan och deras dotter Britta Charlotte Fogelberg gifte sig med Gustaf Hazelius och flyttade till Stockholm. Han och bl a hans bror Johan August drömde om lantliv i Köla tillsammans med författaren Carl Jonas Love Almqvist.

Gustaf blev kär i Almqvists fosterdotter och de begick självmord i Djurgårdskanalen.

Britta Charlotta dog fem år senare och då togs deras tre barn om hand av Gustafs bror Johan August, far till Skansens grundare Artur Hazelius.

Dottern Catharina, 1761-1802, gift med slussinspektorn vid Brinkebergskulle Kristian Horster, fick sju barn.

Äldsta dottern Elisabeth Maria Horster gifte sig med Carl Maule från den franska adelsfamiljen som flyttat in i Göteborg. Maule dog vid Liljedals glasbruk och änkan hos dottern Augusta Maule vid Dömle Bruk.

Deras son Carl Maule flyttade till Danmark, där ätten enligt uppgift fortfarande finns kvar. Sonen Christian Maule blev kommissionslantmätare och ägde en tid Sundsberg i Sunne.

Selma Lagerlöf skrev om familjen i ”Min barndom” och i brev till Aline Laurell – som barn beundrade hon de vackra fröknarna Maule som hade fina kläder och som vuxen skriver hon att Maules, speciellt herrarna, är tråkiga.

Dottern Augusta Elisabet Charlotta Maule gifte sig med Carl Elis Andersson och bosatte sig i Östanås, Älvsbacka, senare vid Dömle Bruk. Dottern Ida Carolina Vilhelmina Maule gifte sig med Henrik Viktor Montgomery och flyttade till Göteborg.