Psalmsång och åderlåt
Av Pelle Räf
Förr i världen var en av klockarens huvuduppgifter i församlingar med kyrkor utan orgel att leda psalmsången under gudstjänsten. Det gjorde han i regel från en särskild klockarbänk eller klockarstol, som stod framme i koret. Men klockaren borde också kunna slå åder eller åderlåta, d v s tappa blod, vilket var ett gängse kirurgiskt ingrepp mot allehanda sjukdomar. Att kunskaper i både psalmsång och åderlåtning krävdes av sökande till klockartjänst i Värmland under 1700-talet, framgår av protokollet från sockenstämma 4/9 1757 i Grums. Den 66-årige klockaren Lars Jonsson i byn Ask hade avlidit, och nu skulle efterträdare utses. Församlingens kyrkoherde, prosten Petrus Ekman (1708-1777), noterade till en början vilka som var närvarande av socknens herrskap: assessoren Jahn Gustaf Linroth (1704-1772) på Long, ”Herr Capitainen och Riddaren Uggla”, kaptenen Johan Gudmund Löwenhielm (1698-1778) på Agnhammar, en kapten von Eckstedt och brukspatronen Fredrik Uggla (1720-1791) på Hammarsten. Kyrkvärdarna och sexmännen nämndes därefter men utan namn och likaledes givetvis större delen allmogen, d v s den manliga delen. Prostens andra paragraf lyder:
”at hos honom hade anmält sig till then lediga Klåckaresyßlan härstädes Drängen Swen Pärßon i Sem, Murdrängen Jonas Olson samt drängen Eric Jönsson i Norra Warpenäs och Nor Sn, hwilka han förhört och befunnit skickelige till Syßlan; Dock har then sistnämnde, Eric Jönson i Warpenäs förmohn af ett bewis från StadzChirurg[en] i Carlstad Hr Flanck1, at han förstår åderlåtningen, hwilket nu efter Hans Maijts Nådigste Skrifwelse till Consistorium och V: Consistorii Bref till Prästerskapet nödwändigt fordras af then, som hädanefter skall antagas till Klåckare.
En sentida efterträdare till klockarens röst som ledare av psalmsången i Grums kyrka är en kororgel från 1994 (Med tillstånd av Pastor loci).
Härpå anförde Wälborne Herr Capitainen och Riddaren Löwenhielm dictando: Herr Kyrkoherden, som altid är öm och mohn om thenna församlingen och theß Inwånare och sina Fåår känner både till theras Christendom och framsteg i then Samma, lärer wäl finna, at uti thenne widsträckta Sochnen äro sådana till finnande, som äro skickelige till Klåckare tiensten och Församlingens förtroende hafwa, utan at lära ett sådant ämne annorstädes till Församlingens misnöje och, kan skie, beswär. Wij nämna förthenskull Drängen Nils Bryngelson2 i Ingerserud, som har alla the Egenskaper, som Kyrkolagen fordrar af en Klåckare och therjämte Församlingens förtroende, och anholle therföre, at han måtte komma under omröstning enlt en Resolution på Allmogens beswär.
Pastor swarade; at han ej kunde antaga then till Klåckare, som icke eftter pålysning instält sig till förhör hos honom; hwarpå Wälb: Herr Cap: och Ridd. Löwenhielm swarade:
At det icke war nödigt utan Församlingens förtroende kunde giöra fyllest; Man kunde ock nu höra honom Siunga: Då han sang en vers af No 2663 med Swag dock icke obehagelig röst.
Härpå underrättade Pastor allmogen, at Så wida Kongl. Kyrkolagen påbiuder, at Klockare skola hafwa wißa kunskaper och theßa icke utan förhör kunna utrönas, Så är lätt at finna, thet thenne icke utan förhör kan antagas. Men på thet Församlingen må se, at thet kommer honom på ett ut, hwilken som blifwer antagen, när han allenast förstår och giör hwad han bör, Så will han antaga thenne Nils Bryngelßon, så framt han wid förhöret, hwartill han måste inställa sig i Nors Prästegård befinnes äga the Kunskaper, som Kongl. Kyrkolagen fordrar, samt kan, förrän han tillträder syßlan d. 1 Maji 1758, upwisa någon tilförlåtelig Medici elr Chirurgi intygande, at han kan öpna åder.”
I protokollet från nästa sockenstämma, som hölls 28/5 1758, läses följaktligen i dess andra paragraf:
”Sedan drängen Nils Bryngelson i Ingerserud instält sig till förhör hos Kyrkoherden och blifwit Skickelig befunnen till Klåckare, hwartill han begärtes af Sochnens Innewånare, som Protocollet af d. 4 septemb: 1757 utwisar, han ock hade bewis af Högädle Herr Archiatern Pehr Hamnerin4 om sin Skickelighet at öpna åder; Så meddeltes honom nu behörig fullmackt, som uplästes.”
Bryngelsson gjorde sedan inget större ”väsen” av sig som klockare, i alla fall inte i sockenstämmoprotokollen de följande trettiotvå åren. I kyrkoräkenskaperna påträffas dock hans namn t ex 1782, då han deltagit i ”lagning utij Sackerstegen med dören ock Kistan Som woro sönder Brutne af Tiufwen”.
Över dörren till sakristian i Grums kyrka hänger en minnessköld över assessorn och brukspatronen Jahn Gustaf Lin[d!]roth på Long. Foto: P. Räf.
På stämma 6/6 1790 begär dock Nils Bryngelsson att få en medhjälpare. Han har redan kommit överens med snickaren Lars Berg (ca 1755-1828) i Katrinelund om att dela på klockarlönen. Och eftersom denne ”kan wäl läsa och skrifwa, sjunga, räkna, åderlåta”, utnämner församlingen Berg omgående till vice klockare. Troligen bidrar det faktum att han är gift med prästdottern Anna Lisa Ståhl (1749-1827) positivt till att proceduren klaras av så snabbt. Ett år senare äskar Bryngelsson definitivt avsked p g a ”aftagande krafter och ojemn hälsa”, och Lars Berg väljes till ordinarie klockare. Förordningarna likmätigt har man dock annonserat ut den lediga tjänsten i Inrikes Tidningar, men ingen konkurrent har ansett det mödan värt att anmäla sig.
Avslutningsvis ett citat ur sockenstämmoprotokollet 29/9 1805, då man ska utse vaccinatör för första gången. Jo, klockaren Lars Berg naturligtvis, ”såsom den bästa och skickeligaste. En Mann i sin bästa ålder, med full vigeur, känd för en snäll [=skicklig] åderlåtare, och för öfrigt någodt hemma i Medicin.”
Men klockarna som vaccinatörer under de första decennierna av 1800-talet är en annan och lång historia, troligen tema för en hel avhandling. Och först 1879 försågs Grums sockenkyrka med piporgel, en åttastämmig byggd av Setterquist & Son i Örebro. Detta sedan klockaren/organisten hade varit tvungen trampa ”ett mindre orgelharmonium” alltsedan 1872. Dessförinnan kan klockaren ha lärt sig de nya melodierna i den Wallinska psalmboken med hjälp av ett år 1832 införskaffat psalmodikon.
1 Arvid Flank (ca 1725-1804) lär ha verkat som stadskirurg i Karlstad under mer än 40 år.