2009_1

Johannes Nilsson – från fattig till rik

Av Erik Jonsson

Bouppteckningar är intressanta att studera. I dem kan man få en god bild av den närmiljö som folk levde i förr. Här finns den avlidnes alla tillgångar noggrant förtecknade. En stor del av bouppteckningarna är numera skannade och finns att läsa på nätet.

Jag satt och “bläddrade” bland bouppteckningarna för år 1900 i Karlstad . De flesta efter personer med små tillgångar, möjligen en liten stuga med enkla inventarier, några kronor på banken, en guldklocka och sällan några större skulder, kort sagt de flesta utan några större överraskningar.

Men så finner jag en bouppteckning som innehåller 15 st fastigheter i Karlstad, några i Kil, två i Hjo och en i Uppsala samt gården Östra Tye på Hammarön, allt till ett sammanlagt värde (tax.värde) av 384 tkr. Därtill aktier och obligationer för 85 tkr och fordringar för 192 tkr. Tillgångarna uppgick alltså till 661 tkr, vilket i dagens penningvärde motsvarar ca 35 miljoner. Skulderna, de flesta till banker, uppgick till 312 tkr. Nettoförmögenheten, 349 tkr, motsvarar ca 20 miljoner i dag.

Bouppteckningen var upprättad i januari år 1900 efter fru Brita Nilsson, född 1848 i Norra Finnskoga och som hade avlidit den 25 mars 1899 på Sofiahemmet i Stockholm. Som arvingar efterlämnade hon sin man, gårdsägaren Johannes Nilsson född 1835 i Frykeruds socken samt nio gemensamma barn.

Jag tyckte det var intressant att närmare undersöka vem denne Johannes Nilsson var och hur han skapat sin förmögenhet. Hade han ärvt, hade han gift sig rikt, eller hade han skrapat ihop allt själv? Så jag började med att titta i födelseboken för Frykerud där jag fann att han var född i byn Norra Näs. Alltså vidare till husförhörsböckerna för 1835 och framåt. Här finns han som näst yngst i en syskonskara av sju som så småningom utökades till åtta. Fattigdomen lyser här igenom. Föräldrarna har understöd av socknen och en syster är intagen på fattigstugan. Fadern dör 1844. Modern, både sjuk och fattig, blev rotehjon i socknen. Så Johannes var verkligen född under fattigdomens bleka stjärna.

Dräng

Johannes flyttar 1859 till Värnäs i Norra Ny socken där han anställs som dräng.

Men dränglivet blir inte långvarigt, redan 1860 drar han vidare, nu till Höljes i Norra Finnskoga där han tar anställning som medhjälpare hos lanthandlare Dahlhjelm. En lanthandel på den tiden var bygdens affärscentrum som inte bara var detaljist utan också idkade omfattande handel med säd, trävaror, lantbruksmaskiner mm.

Det är här i lanthandeln som Johannes ser möjligheten att tjäna pengar utan att slita ut sig som dräng hos fattiga bönder. Dessutom tjäna mycket pengar om man spelade sina kort rätt.

Lanthandel

Redan år 1862 övertar han lanthandeln. Kanske är han alltför ivrig i affärerna och frestas till att göra affärer i lagens gränsmarker. Hur som helst finns följande antecknat i husförhörslängden: “Dömdes av Öfvre Elfdals häradsrätt d 15 juni 1869 för förskingring till 1/2 års straffarbete och fem års förlust av medborgerligt förtroende”.

Han lämnar nu lanthandeln i Höljes och flyttar till sin bror som har en gård i Vitsand. Tiden i Vitsand ägnar åt att rentvå sig från domen genom att överklaga i hovrätten. Och han lyckas. I husförhörslängden har ovanstående anteckning nu kompletterats med: “..men säger sig vara av K Hovrätten till alla delar frikänd den 9 sept 1869 Se attest”.

Lantbrukare

Nöjd och glad över att klarat sig undan det hotande straffarbetet gifter sig Johannes 1871 med hemmadottern Britta Larsdotter (kallar sig senare Håkansson) från Båtstad i N Finnskoga.

De hade träffats redan 1868 och till och med tagit ut lysning då. Kanske var det hennes fader som stoppade giftermålet då på grund av hans förskingringsåtal. När han nu friats träffar han henne igen och hon får ett barn redan 1870 som i dopboken betecknas som oäkta eftersom de inte var gifta. Det står dock antecknat att “fadern uppges vara lantbr Johannes Nilsson från Höljes”. I slutet av 1970 flyttar paret med barnet tillbaka till Höljes och de gifter sig i mars 1871. Johannes står nu som lantbrukare.

Efter 14 år i norra Värmland flyttar Johannes med sin familj tillbaka till sin födelsesocken Frykerud. Det första barnet, Adolf Fredrik dör endast två år gammal. Två nya barn hade fötts i Höljes, Milda Kristina 1871 och Lars Johan 1872.

Det är troligt att Johannes gjort goda affärer under sin tid i Höljes eftersom han nu kan etablera sig som hemmansägare i Klaxås i Frykerud. Här föds ytterligare fem barn, Karolina 1874, Gerda Maria 1876, Otto Albert 1880, Karin Elisabet 1882 och Axel Fritiof 1885.

Tändsticksfabrik mm

År 1887 flyttar familjen till Karlstad. Här har Johannes köpt resterna av Karlstads Tändsticksfabrik som hade gått i konkurs 1885 och familjen flyttar in i en bostad, W Herrhagen 10, tillhörande fabriken.

Tändsticksfabriken på Herrhagsberget.
Här tillverkades säkerhetständstickor mellan 1874 och 1885.

Men Johannes är inte nöjd, ytterligare affärer och vinster hägrar, 1889 köper han en kvarn och såg i Björknäs som ligger Östra Fågelviks socken. I Karlstad hade ytterligare ett barn fötts, Anna Elvina 1888. Sågverket utvecklas till en träindustri som kom att bli den dominerande verksamheten i Skattkärr som blev namnet på det växande samhället öster om Karlstad. Här föds sista barnet Gustaf Adolf 1891.

Under tiden på Björknäs inträffade något som skakade familjen och som säkert fick Johannes att minnas sina egna affärer uppe i Höljes. Äldste sonen Lars Johan blev 1991 ställd inför domstol och i församlingsboken finns följande anteckning: “För förfalskning och bedrägeri dömd till straffarbete 1 år och 1 månad å Långholmen. Frigiven från fängelset den 16 juni 1892 men förlustig medborgerligt förtroende till den 16 juni 1893”.

Domen är nästan identisk med den som fadern fick för 22 år sedan. Äpplet faller inte långt från trädet. Den nu knappt tjugoårige Lars Johan hade kanske lärt sig av fadern att göra affärer som inte alltid ligger inom lagens råmärken. Fadern klarade sig ur knipan genom en hovrättsdom, men Lars Johan fick snällt ta sitt straff.

För att inte figurera i fängelsets böcker med sitt rätta namn ändrar han sitt efternamn till Lagerberg, men återtar namnet Nilsson vid frigivningen. År 1900 är han trävaruhandlare i Lutnes i södra Trysil i Norge.

År 1896 flyttar familjen till Karlstad igen efter att ha sålt sågen i Björknäs. Tillbaka till V. Herrhagen 10, den gamla tändsticksfabriken där de tidigare bott och som nu ägdes av Karlstads Glasbruksaktiebolag. Men detta var nog en tillfällig bostad för redan 1897 flyttar man till Östra Haga nr 1 som också kallas Östra Tullen. Detta hus med tillhörande gårdsbyggnader hade Johannes köpt och det skulle bli familjens sista bostad.

Fastigheter

Johannes Nilsson var nu en rik man. Hans förmögenhet bestod mest av fastigheter som framgår av bouppteckningen efter hans hustru.

Huset i Haga var stort och rymligt och i uthusen fanns stall med häst och eleganta åkdon. I församlingsboken står han som “possessionat” en titel som ofta användes för ägare med omfattande fastighetsinnehav.

Kanalbron och Hagatorget.

År 1899 blir hustrun Britta sjuk. Med de ekonomiska möjligheter som Johannes besitter kunde han bekosta den bästa vård som då fanns att få. Hon vårdas på Sophiahemmet i Stockholm där hon dör den 25 mars 1899 51 år gammal.

Johannes Nilsson dör den 5 augusti 1907, 72 år gammal. Efter hustruns död 1899 hade också barnaskaran decimerats; 1905 dog Anna Elvina 17 år, 1906 Karin Elisabet 24 år och Axel Fritiof 21 år, alla i TBC. De kvarvarande barnen antar efter faderns död efternamnet Rudin. Gerda Maria och yngste sonen Gustaf Adolf tillsammans med familjens piga flyttar till Klara 27, det s k sockerslottet. Dottern Karolina är gift med en apotekare och bor i Sigtuna. Äldsta dottern Milda Kristina flyttar till sin åldrige morfar uppe i Norra Finnskoga. Sonen Gustaf Adolf – han som hade varit i klammeri med rättvisan – var nu handlande i Hovmantorp i Småland och sonen Otto Albert var ingenjör vid Utansjö bruk norr om Härnösand.

Bouppteckning

Så var det dags för bouppteckning igen. Den upprättades 1908 och består av 50 sidor handskriven text. Den här gången fann jag den inte på internet utan fick beställa papperskopior från Värmlandsarkiv. Han ägde nu 25 fastigheter i Karlstad, 1 i Uppsala, 3 i Hjo. Dessutom gårdarna Henstad och Hult i Karlstads landsförsamling, gårdarna Östra och Västra Tye på Hammarö, Norra och Södra Valum i Nors socken. I Kil ägde han, förutom Centralhotellet, ytterligare 4 centrala tomter i samhället. I sin födelsesocken Frykerud ägde han gårdarna Liseberg och Vik. En aning förvånande är att han också ägde Hästholmen nr 2 i Vaxholm.

Bland fastigheterna finns också en liten jordlott i Trangärd i Grava socken “med därå uppförd torfströfabrik”. Eftersom Trangärd är min födelseby så blir nu Johannes Nilsson plötsligt mer levande för mig. Min farmor och min faster, båda födda i Trangärd, berättade att det funnits en torvströfabrik på trangärdsmossen. De nämnde också om någon som de kallade “Tändsteckern” som ägde fabriken. Denne måste ju vara Johannes Nilsson, han hade ju ägt Karlstads Tändsticksfabrik.

Det sammanlagda värdet av fastigheterna var 875 tkr, lösegendom 25 tkr, säkra fordringar 58 tkr, osäkra fordringar 87 tkr, aktier och värdepapper 125 tkr. Tillgångarnas totala värde 1170 tkr, vilket i dagens penningvärde motsvarar ca 51 miljoner. Skulderna uppgick till 822 tkr och nettobehållningen i boet var följaktligen 348 tkr, motsvarande ca 15 miljoner i dagens penningvärde.

Johannes´ nettobehållning 1908 var alltså ca 5 miljoner mindre än vad som fanns upptaget i fru Brittas bouppteckning. Eftersom skulderna ökat mer än tillgångarna, står det helt klart att han i större utsträckning finansierat sina uppköp genom upplåning. Lägger man också till att posten osäkra fordringar ökat mer än någon annan post får man nog konstatera att Johannes Nilsson 1907 hade en svagare ekonomisk ställning än 7 år tidigare trots det betydligt större fastighetsinnehavet. Därtill betydligt mera riskfylld.

Förmodligen såldes det mesta av Johannes´ tillgångar av hans arvingar och man kan förmoda att det blev en lång process, kanske inte helt utan komplikationer. Johannes Nilsson var säkert en duktig och hårdför affärsman, men han borde ha tänkt på att organisera sitt ägande bättre. Bildat aktiebolag eller andra förberedelser för generationsskiftet hade han tydligen inte tänkt på.

Det vore intressant om någon annan medlem kunde lämna fler uppgifter om Johannes. Ring i så fall 08-608 19 53 eller mejla på hjordis.erik@telia.com.


Källor:
  1. Hfl Frykerud N Näs 1835-1840
  2. Hfl N. Finnskoga Höljes 1861-1866
  3. Hfl N. Finnskoga Höljes 1867-1871
  4. Hfl Vitsand Asped 1866-1870
  5.  Hfl Vitsand Asped 1866-1870 Förstoring av Frejd och särsk. ant
  6. Födelsebok N,Finnskoga Adolf Fredrik 1870-09-02
  7. Hfl N. Finnskoga Båtstad 1866-1870
  8. Lysnings- och vigselbok N.Finnskoga 1868
  9. Lysnings- och vigselbok N.Finnskoga 1870
  10. Hfl N.Finnskoga Höljes 1871-1875
  11. Hfl Frykerud Klaxås Framnäs 1871-1876
  12. Hfl Frykerud Klaxås Framnäs 1876-1880
  13. Hfl Frykerud Klaxås 1881-1885
  14. Hfl Frykerud Klaxås Framnäs 1886-1890
  15. Hfl Karlstad V. Herrhagen 10 1886-1890
  16. Hfl Östra Fågelvik Björknäs-sågen 1886-1890Hfl Östra Fågelvik
  17. Björknäs-sågen 1891-1895
  18. Hfl Östra Fågelvik Björknäs-sågen 1896-1900
  19. Hfl Karlstad V. Herrhagen 10 1896-1900
  20. Hfl Karlstad Östra Haga nr 1 1896-1900
  21. Hfl Karlstad Östra Haga nr 1 1901-1905
  22. Hfl Karlstad Östra Haga nr 1 1906-1910
  23. Hfl Karlstad Klara 27 1906-1910
  24. Karlstads rådhusrätt: Bouppteckning januari 1900 efter Brita Nilsson
  25. Karlstads rådhusrätt: Bouppteckning augusti 1907 efter Johannes Nilsson

Värmlands Släktforskarförenings hemsida