Bouppteckningar i Släktforskningen
Av Anneli Johannesson
När man är ny som släktforskare är det framförallt släktingars berättelser och kyrkböckerna som är intressanta.
Man hittar de grundläggande uppgifterna några generationer bakåt och får fram namn, födelsedatum, föräldrar, syskon, vigseldatum och dödsdatum.
Efter en tids forskande vill man komma personerna närmare. Ett bra sätt är då att läsa bouppteckningar. Där förväntar man sig först bara att se vad personerna ägde, men det visar sig snart att man både får insikt i deras liv och en del ledtrådar att fortsätta forska på.
Bouppteckningar finns för största delen av Värmland på internet och mikrokort/-film, från 1737 fram till 1800-talets slut (serie F II). Man kan också hitta enstaka exemplar i domböckerna. Landsarkiven förvarar bouppteckningar som upprättats före 1/7 2001 och efter det lagras de hos Skattemyndigheten. Eftersom det är offentliga handlingar så gäller inga sekretessregler.
De flesta bouppteckningar som är intressanta för släktforskare går att hitta i register, sorterade på förnamn och efternamn. Registren finns t ex på Arkivcentrum och de bibliotek där bouppteckningarna finns tillgängliga.
Med hjälp av namn och dödsdatum är det alltså enkelt att hitta rätt bouppteckning – om den finns.
Har man ovanliga släktnamn så kan man klara sig utan dödsdatum och registret kan istället bli en genväg till att hitta det datum de dog. I registret ingår dessutom en del andra släktingar som omnämnts i bouppteckningens ingress.
Domböcker kan vara rena mardrömmen att tyda eftersom anteckningarna skrevs av många olika personer som kanske inte i första hand tänkte på att skriva vackert.
Också bouppteckningarna kan vara svårlästa, men där har man hjälp av att inledningen är mer eller mindre standardiserad och det gör att man får en bra start för att läsa resten av texten.
Hos Arkiv Digital1 finns de avfotograferade i färg vilket också gör det enklare att läsa, och där finns också registren tillgängliga.
SVAR2 har fotograferat bouppteckningar för fem län med databaserat register men där finns ännu inte Värmland med.
| Häradsrätt | F II | Register |
| Fryksdals nedre | 1737-1900 | 1737-1861 |
| Fryksdals övre | 1737-1900 | 1737-1861 |
| Färnebo | 1731-1859 | 1698-1861 |
| Gillbergs | 1737-1900 | 1737-1859 |
| Grums | 1719-1881 | 1719-1860 |
| Jösse | 1737-1900 | 1737-1860 |
| Karlstad | 1737-1881 | 1737-1860 |
| Kil | 1740-1881 | 1737-1860 |
| Mellansysslet | 1882-1900 | |
| Nordmark | 1739-1900 | 1739-1864 |
| Nyed | 1737-1900 | 1737-1852 |
| Näs | 1729-1902 | 1729-1859 |
| Visnum | 1736-1875 | 1736-1860 |
| Väse | 1734-1875 | 1751-1860 |
| Älvdals | 1690-1863 | 1690-1860 |
| Älvdals nedre | 1864-1900 | 1890-1947 |
| Älvdals övre | 1864-1901 | 1890-1947 |
| Ölme, Visnum, Väse | 1876-1901 | |
| Ölme | 1716-1875 | 1739-1876 |
Förenklad tabell över fotograferade bouppteckningar och register (från Arkiv Digital). (Registren för Grums är ej fotograferade av Arkiv Digital. Red:s anm.).
Många saknas
När man letar systematiskt efter bouppteckningar för alla anfäder med dödsdatum upptäcker man att många saknas.
Idag finns följande regel (Skatteverkets hemsida3):
”En bouppteckning behöver inte upprättas om det inte finns någon fast egendom eller tomträtt i boet och tillgångarna inte räcker till annat än begravningskostnader och andra utgifter med anledning av dödsfallet.”
Troligen fanns en liknande paragraf eller praxis även förr och detta kan vara en anledning till att så många bouppteckningar saknas.
En annan viktig orsak anges i en artikel i Släktdata4: ”Det kan vara så att det inte upprättats bouppteckning då gården överlåtits till en son eller dotter.” Många av våra anfäder/-mödrar dog vid ganska hög ålder och hade då ofta redan fördelat sina tillgångar på de efterlevande.
Dessutom kan dokumenten förstås ha förkommit på samma sätt som många andra handlingar; genom t ex brand eller försummelse.
De flesta bouppteckningarna är från efter 1734, vilket förstås beror på att bouppteckningslagen kom då (se faktarutan), men den stora mängden i registren är gjorda i början av 1800-talet
Inledning, avslutning och rubriker
Exempel på inledning
”År 1826 den 19:e Januari anställdes bouppteckning efter avlidne …vilkens död timade den 18:e Oktober 1825 … Änkefrun tillsades att uppgiva boet sådant som det vid … frånfälle befanns med fordringar och gäld som skedde på efterskrivna sätt nämligen:”
Exempel på avslutande text
”Att boet är riktigt uppgivet med tillgångar och gäld så att intet med vilja är döljt och uteslutet utan allt riktigt uppgivit det intygas under edsförpliktelse ut supra …” (ut supra = som ovan).
Sist följer underskrift av änkan/änkemannen, vittnen samt den som tagit emot fattigprocenten.
Exempel på rubriklista
Fast egendom
Silver
Koppar
Porslin
Järnredskap
Sängkläder
Gångkläder
Körredskap
Smedjeredskap
Stor kreatur
Små kreatur
Penningvärdet
Det är vanskligt att jämföra pengars värde olika år men för att få veta lite mer kan man läsa t ex boken Vad kostade det?5.
Här ser man hur benämningen på mynten varierar under åren och t ex hur många daler kopparmynt som går på en daler silvermynt ett visst år.
Värderingen av olika varor och tjänster varierar givetvis också över åren liksom den påverkas av yttre händelser som krig, epidemier och missväxt. En tumregel kan ändå vara att penningvärdet halverades från 1750 till 1870 (enl. index i tabell sid. 27).
I boken kan man också se vad ett urval av varor kostade olika år.
Exempel – en tunna råg:
| 1695 | 15 daler kopparmynt |
| 1735 | 18 daler kopparmynt |
| 1775 | 54 daler kopparmynt |
| 1800 | 5 riksdaler specie |
| 1835 | 10 riksdaler riksgälds |
| 1855 | 15 riksdaler riksmynt |
| 1875 | 15 kronor |
Mitt material
Jag har dödsdatum för ca 280 av mina anor och för dessa har jag hittills lokaliserat 33 bouppteckningar.
En del föll bort för att de dog på annan ort eller före/efter den tid registren täcker, men många saknas av okänd anledning.
De jag hittade fanns inom Älvdals häradsrätt och av dem fanns flest i Dalby socken. Det betyder att många var skogsbönder och torpare eller deras hustrur, men det fanns också en soldat, en klockare, en tullnär, en gränsridare och ett par präster. Några av dessa var finnättlingar, åtta var kvinnor.
För Värmlands landsbygdsbefolkning är det ett skapligt representativt urval.
De bouppteckningar jag har studerat täcker tiden 1747 – 1878, men de flesta kommer från början av 1800-talet.
Vad får man ut?
Det man först ser är en lång lista över ägodelar med sammanräknat värde, och även vilka fordringar och skulder som fanns i boet.
Men det verkliga värdet får man då man börjar reflektera kring vad som står där – och vad som saknas. Man kan få fram en hel del fler uppgifter att forska på, och dessutom få en aning om hur anfäderna/-mödrarna levde sina liv.
Okända släktingar och andra samband
Alla levande barn står (oftast) med i inledningstexten. Alltså kan man hitta hittills okända barn eller få dem man hittat bekräftade. Har man tur står det var barnen bor, och kanske också döttrarnas makar.
Om det finns omyndiga barn finns ibland namnet på deras förmyndare. Eftersom det ofta var släktingar som utsågs till förmyndare kan man få ledtrådar där. Jag lyckades t ex hitta och nysta upp en historia om hur en ensam morfar tagit hand om sina barnbarn under hela deras uppväxt.
I listan över skulder och fordringar kan man se vilka man handlade med. Jag har hittat släktingar och grannar, timmeruppköpare och handelsmän, från båda sidor av gränsen.
De som förrättar och bevittnar bouppteckningen får inte vara släkt med den döde, men det kan ändå slumpa sig så att det är någon annan man är släkt med.
I ett fall, tullnären Lars Jonsson Vallmen d. 1737 (som många värmlänningar tycks ha med i sina släktträd) hade hans för mig hittills okända änka Helena Fernelia prydligt skrivit under med sitt namn. Det ledde till att jag spårade att hon bör vara dotter till Nils Jonsson (1621-89), Yngshyttan – också en vanligt förekommande och omskriven släktgren.
Lars Jonsson Vallmen och hans dotter säkerställdes dessutom genom att en av arvingarna var mågen Casper Dejenberg, korpral i Dalby. Detta var extra roligt eftersom Helena Fernelia var min mormors mormors mormors mormors mor.
Säterliv
I ett par bouppteckningar finns det angivet att vissa av de uppräknade ägodelarna finns på sätern. Det blir då både ett bevis på att man hade en säter, och en faktisk lista över vilka saker som fanns där, t ex grytor och slipstenar.
Väglöst liv
Först undrade jag över att det inte fanns vagnar med i uppräkningarna, inte ens i de mer välbeställda hushållen, där det fanns en eller flera hästar. Det fanns däremot många slädar och ridsadlar. Den självklara anledningen är att det inte fanns farbara vägar.
På vintern använde man släde, på sommaren åkte man båt på Klarälven, eller red. (Enligt Nordvärmländsk historia i fickformat6 blev vägen till Höljes klar 1870 och till Långflon 1895.)
Skrivkunnighet
När släktingar undertecknar och bevittnar ser man om de kunde skriva, och i så fall handstilen, om inte så ser man deras signatur. I ett par fall har de också satt dit sitt sigill.
Bilden visar min mormors morfars farmors farfars mors, Lisa Iser, sigill.
I ett fall verkar det som om änkan själv skrivit bouppteckningen vilket då egentligen inte skulle vara tillåtet. Det är hennes handstil och den är lite extra omsorgsfullt skriven.
Dialekt
Innan svenska skrivspråket var standardiserat skrev både präster och ”vanligt folk” lite som de ville och givetvis speglade det dialekt och talspråk.
En oväntad upptäckt var ändå att man kan se hur en del av personerna, som förstås var värmlandsfinnar, skrev med finskt uttal, p blev b, g blev k osv. Exempel: en krytta (gryta), fyra stycken utokelige stekebanner (odugliga stekpannor), en bar ulkarer (ett par ullkardor). Detta hushåll hade också både en finsk och en svensk psalmbok.
Fastigheter
I de fall då det ingår fastigheter i bouppteckningen kan det ge en ledtråd till var personen är född eller har sina rötter.
Det kan stå angivet om det är en ärvd fastighet/andel, eller om den är förvärvad. Ett exempel är Petrus Thyberg, Norra Råda, som ägde: ”Nedre Kilane, ett fierdedels skattehemman, … i Tössebo härad, … väl bebyggt, ymnig timmer och fallskog, godt mulbete, mycken och dräktig äng, tillräckelig och fruktbar åker, skiönt fiske, vacker trägård och humlegårdar.”
Standard
Ofta står det i vilket skick tillhörigheterna har, nytt, gammalt, slitet, osv, och man kan dra slutsatser av hur det ser ut sammantaget.
När i princip allt anges vara utslitet och gammalt kan man se ett ganska fattigt hem framför sig.
Kläder
Första reflektionen här är hur få klädesplagg de ägde. De hade t ex ofta bara två par strumpor. Nästa är att det ibland är detaljerat beskrivet, så att man kan se framför sig hur de såg ut. Vanliga plagg: blå väst, blaggarnsskjorta, vadmalsbyxor, skinnbyxor, blå vantar, resp. svart vadmalströja, livstycke, särk, grå kjortel, huvudkläde, grönt förkläde, blå vantar.
Linne
I sängen hade man ett fjäderbolster, ett lakan, en huvuddyna och en fårskinnsfäll.
Lakanen kunde vara av linne men ofta var de av kalvskinn! Ibland var också bolstren klädda med kalvskinn. Någon enstaka handduk har jag sett och några få bordkläden. Detta är alltså lite oväntat ett område där det är stor skillnad mot det vi har idag.
Porslin
Porslinstallrikar var också sällsynt, liksom glas och bestick. Ibland fanns blecktallrikar. Det mesta husgerådet var gjort av trä eller järn.
Dyrbarheter
Silver fanns det däremot ofta i form av skedar eller bägare, i något fall också förgyllda silverbägare och en guldring.
Silver användes som morgongåva så det är nog orsaken till att det oftast finns med i någon form. Annars fanns det något av koppar, mässing eller tenn. Jag har också sett förvånande saker som att man i en i övrigt fattig soldatfamilj ägde två silvertumlare. Kanske var det krigsbyten?
Älvdals häradsrätts arkiv FII:8, sidan 407. Bilden från Arkiv Digital Online.
Boskap
Bästa sättet att snabbt avgöra hushållets livsvillkor är att se på hur många kor som fanns, om det fanns hästar, och förstås också får och getter.
En rolig bonus är att det nästan alltid finns namn på korna, fina namn som Mångås, Gullstjärn och Vackergås.
Verktyg
Verktyg av olika sorter berättar om självhushållet och hur mycket man tillverkade själv.
Nästan alla ägde jordbruksredskap och smedjeverktyg. Många hade utrustning för fiske och jakt. De flesta hade en eller flera spinnrockar och ullkardor, en vävstol, några hade linhäcklor. Några hade också brännvinspanna av koppar.
Personliga tillhörigheter
Såg din anfader lite dåligt? Det gjorde uppenbarligen en hel del av mina släktingar eftersom sex stycken hade glasögon.
De som hade det lite bättre ställt ägde ett fickur och några också ett väggur. Några rökte pipa, varav två hade sjöskumspipa.
Böcker var det inte många som hade utöver psalmbok och bibel. Prästerna hade desto fler, och klockaren. Men det roliga är att böckernas titlar finns angivna. Flera hade Fernows Beskrifning öfver Wermeland. Jag undrar vad för ett slags bok ”Philip August Kärlek Historia” var?
Möbler
Det fanns knappt några möbler, förutom i de rikare hushållen. Troligen var de flesta möblerna väggfasta och räknades som en del av byggnaden.
I ”vanliga” hushåll har jag bara hittat enstaka skåp, väggskåp, skrin och kistor. Hos prästerna och tullnären finns både bord, stolar och ståndsängar.
Förtida bodelning
Bland mina bouppteckningar finns det två stycken som är förtida, som alltså har upprättats ett tag innan personerna dött.
I det ena fallet levde båda föräldrarna i många år efteråt, men troligen var anledningen att de ville fördela arvet och undvika ovänskap bland arvingarna.
Bankverksamhet
En bouppteckning i Höljes, dock inte en av mina, visar att den döde verkar ha fungerat som en inofficiell bank.
Det finns en flera sidor lång lista över personer som hade lånat pengar, och personer som han hade lånat pengar av. Sammantaget ger det intrycket av att det var dit man gick när man hade behov av banktjänster. Kanske det var så det fungerade innan de officiella bankerna etablerades ute i länet?
Olika levnadsvillkor
De rikaste hemmen levde på en nivå som vi nog skulle känna oss ganska hemma i idag. De fattigaste däremot levde på det vi nu skulle kalla u-landsnivå.
Mina bouppteckningar varierar i värde från 2374 Rd (Petrus Thyberg, präst d 1743), till 20 Rd (Marit Håkansdotter, torparänka d 1810).
Men titta också på hur stora skulderna var i förhållande till tillgångarna. Många av dem som hade små tillgångar saknade också skulder medan flera med större tillgångar hade en hel del skulder.
Slutord
Det finns många gissningar och antaganden i artikeln så om någon vet mer är jag tacksam om ni hör av er.
Källor
1. Arkiv Digital http://www.arkivdigital.se/
2. SVAR http://www.svar.ra.se
3. Skatteverket http://www.skatteverket.se
4. Släktdata 2003:3, Före kyrkböckernas tid, Ragnhild Ericsdotter http://www.slaktdata.org/tidningen_arkiv/tidning033.pdf
5. Vad kostade det? Lagerqvist/Nathorst-Böös, 1999
6. Nordvärmländsk historia i fickformat Torleif Styffe, 2004
7. Älvdals häradsrätts arkiv FII
8. Diverse inlägg på Rötter http://aforum.genealogi.se/discus/
9. Forskningsarkivet Umeå universitet http://www.foark.umu.se/samlingar/mik_dombocker.htm
Fakta
Bouppteckningar skulle enligt 1734 års lag upprättas i samband med dödsfall. Det ålåg efterlevande man, hustru eller andra arvingar att uppteckna all egendom som fanns vid dödstillfället. Uppteckningen skulle ske inom tre månader efter dödsfallet och avskrift inlämnas till domstolen (häradsrätt eller rådhusrätt). I bouppteckningen finns förutom information om arvingars namn och bostadsort detaljerade uppgifter om boets fasta egendom och lösöre liksom fordringar och skulder.
Bouppteckningarna återfinns oftast i särskilda volymer (serie F II) i domstolsarkiven men kan i vissa fall vara sammanbundna med småprotokollen.
Bouppteckningar efter adliga personer finns i hovrättens arkiv, eftersom adeln fått sina ärenden angående arvstvister, testamenten och förmynderskap behandlade direkt av hovrätten.
Utdrag från Forskningsarkivet, Umeå universitet