2003_3

Bogens kyrka och församling 150 år

Av Carl-Johan Ivarsson

Tisdagen den 10 juli i år firades en ovanlig kyrklig högtid i Bogen, Värmlands minsta församling och den nordligaste utposten i Jösse härad och dagens Arvika kommun. Då var det nämligen på dagen 150 år sedan Bogens rödmålade träkyrka invigdes av prosten Lars Peter Gagner från Arvika. Den gången kunde alltså inte biskopen komma. Men Carl Adolph Agardhs underlåtenhet togs igen av biskop Esbjörn Hagberg som hade kommit den långa, men inte längre så besvärliga vägen till Bogen.

Kyrkan var fullsatt när processionen med kör, kyrkvärdar och präster från grannförsamlingar på båda sidor av riksgränsen trädde in i kyrkan den sköna julikvällen. Kontraktsprosten Thorgny Larsson Lantz hälsade välkommen och biskop Hagberg predikade och ledde nattvardsfirandet. För alla deltagare blev det en högtidlig upplevelse och ett fint sommarminne att ta med till grå höst- och vinterkvällar.

Men varför byggde man en kyrka i denna avlägsna skogsbygd vid mitten av 1800-talet? Ja, Bogen var vid denna tid ännu mer isolerat än vad som är fallet idag. Bogen nämnes första gången i skriftliga källor i jordeboken 1564 och anges som en kyrkoskog i ”Boretakenn” (Bortan) i Gunnarskogs socken. Från början av 1600-talet togs trakten i bruk av invandrande finnar. Det svåraste problemet var det långa avståndet till sockenkyrkan i Gunnarskog. Räknat fågelvägen var avståndet till sockenkyrkan vid Gunnern tre mil. I närbelägna hemmanet Kyrkeskogen hade man lika långt till sin sockenkyrka, som var Eda. Minst besvärligt att ta sig till kyrkan var det under vintrarna, då en räcka av sjöar låg isbelagda.

Resenären Maximilian Axelsson som 1849 genomreste de värmländska finnbygderna omtalar en släkttradition kring den förste nybyggaren, Grils Matsson Kavalainens tid. Enligt en version hade Grils och hans käresta rymt ogifta från Finland och levt tillsammans till prästen i Gunnarskog fick kännedom därom. Då hade de tolv barn, och när de kunde ge sig av till kyrkan för att vigas och få barnen döpta gick den yngste sonen med och bar matsäcken.

Gottlund

När Carl Axel Gottlund år 1821 genomströvade den värmländska finnbygden kunde han notera: ”Bogen har samma olycka som många andra av dessa byar, att hava socknar omkring på alla håll, men så långt till alla kyrkor, att de blott en eller två gånger om året kunnat dit fara.” Gottlunds resa kom att få stor betydelse för finnbygdens folk. Hans egen tanke var att tillskapa ett antal finska socknar, med finskspråkigt prästerskap och dessutom ett finskt härad på båda sidor om riksgränsen.

Tanken på en gränsöverskridande finsk administration var ändå att gå långt och fick inte makthavarnas öra. Men genom sitt förslag kunde Gottlund väcka taken om att bygga kyrkor i finnbygderna. Landshövding Johan af Wingård intresserade sig för saken och så småningom kom fem nya församlingar att bildas i finnbygderna: Södra och Norra Finnskoga, Lekvattnet, Bogen och på 1870-talet Nyskoga.

Vid en sockenstämma 1832 beslutades om byggande av ett kapell för den nordligaste delen av Gunnarskogs socken och plats utsågs på hemmanet Axlands ägor. Men förverkligandet av denna tanke kom att dröja länge. Ursprungligen hade man tänkt sig att även norra delarna av hemmanen Bortan och Treskog skulle höra till kapellaget men 1841 önskade befolkningen i dessa områden kvarbliva under Gunnarskog. Tanken på en kyrka i Axland hade därmed mist sin aktualitet.

John Mitander

Det var Gottlunds förtjänst att makthavarna i metropoler som Gunnarskog, Arvika, Karlstad och Stockholm vanns för tanken på nya socknar i finnbygderna. Men den person som påverkade själva kyrkbygget mest var brukspatron John Mitander. Han hade 1841 anlagt ett järnbruk på hemmanet Bogens ägor, alldeles invid riksgränsen. Därmed ökade antalet invånare i trakten och möjligheten till bärgning förstärktes.

Mitander tillkännagav vid en sockenstämma 1841 genom ombud att han ”för den goda sakens vinnande vore beredd till varje skälig uppoffring”. Detta löfte kom han också att infria. Mitander skänkte mark för kyrka, kyrkogård och prästgård. Senare skänkte han också skolhus. Han åtog sig också till lägsta anbudssumma att i egen regi bygga kyrkan och fick i gengäld löfte om att få utse präst. Den nya kapellförsamlingen innefattade hemmanen Bogen och Axland samt Mitandersfors bruk i Gunnarskogs socken samt Kyrkeskogen i Eda socken.

Den 14 maj 1850 började man att bygga på kyrkan. Då hade Bogen redan fått sin första präst, kapellpredikanten Johan Magnus Wessman som färdats ridande från Fredros ”ty ännu fanns ingen annan väg än en gångstig över berg och myror”. Kyrkan stod färdig i september 1851. Eda hade skänkt en predikstol, men denna kom ej till användning. Istället förfärdigades en ny sådan av Nils Olsson i Aplungsåsen, Västra Ämtervik. Som nämnts invigdes kyrkan den 10 juli 1853.

Vid denna tid torde Bogen ha haft kring 700 invånare. Det blev aldrig någon större blomstring för bygden. Mitandersfors järnbruk som anlagts 1841 blev inte den succé dess ägare hoppats på. Smidet lades ner 1874, i den nedläggningsvåg som snart skulle göra slut på all järnhantering i trakten. Förutom det magra jordbruket, som troligen aldrig gav mer än husbehovet så fanns det då skogen som fick bli Bogenbornas arbetsplats. Genom att socknen låg vid riksgränsen gav också tullväsendet några arbetstillfällen.

Stor betydelse

I längderna över födde, vigde och döde i Bogen märker man ändå hur stor betydelse kyrkan och dess präst fick för befolkningen även i grannsocknarna. Man gick hellre till Bogen och kapellpredikanten för att döpa sina barn, än till de avlägset belägna sockenkyrkorna i Gunnarskog, Eda, Lekvattnet, Gräsmark och även i Vinger på norska sidan. 8 av 10 barn som döps är från grannsocknar!

På 1920-talet fick Bogen rangen av annexförsamling och kapellpredikantens titel förändrades till komminister. Den siste prästen flyttade 1961 även om tjänsten som nu benämndes kyrkoadjunkt formellt fanns kvar till 1981. Bogens kommun återförenades med Gunnarskog 1952. Skolan försvann på 1970-talet. Folkmängdssiffrorna gick ständigt nedåt men har sedan en tid stabiliserats på omkring 60 personer.

Än idag känns det för en ”sörlänning” som om Bogen är mycket avlägset och avskilt från omvärlden. Men det finns ändå en stark sammanhållning i bygden, och när det är gudstjänst i kyrkan är det ofta välbesökt både av sockenbor likväl som främlingar. I denna tid när Svenska kyrkans församlingar slås samman utan att ta hänsyn till månghundraåriga traditioner lever Bogen vidare som en egen församling – i varje fall ett tag till.

Källan till denna kortfattade variant av Bogens historia är Anders Olssons artikel om Bogens kyrka och församling i En bok om Gunnarskog.

Präster i Bogen
Kapellpredikanter
Johan Magnus Wessman 1850-1859
Johan Magnus Wikström 1859-1871
Anders Nystedt 1871-1879
Nils Bjerner 1880-1902
Johan Lundgren 1902-1905
Olof Hector 1905-1914
Karl Vilhelm Järner (t.f.) 1917-1918
Komministrar
Erik Johan Kjerrud 1920-1927
Victor Rydinge 1927-1932
Bo Nyrén 1933-1939
Evald Eriksson 1940-1961
Per Nordsjö (t.f.) 1957-1961