Assessorn och pigan – sanning eller sägen?

Av Arne Berg och Carl-Johan Ivarsson

Assessor Bengt von Echstedt är en betydelsefull och remarkabel person i Kila sockens historia. Åren 1762-64 lät han nybygga Smedbyns gård till att bli en anläggning i stram karolinsk stil, i sitt inre prytt med sköna väggmålningar med bl. a. bibliska motiv. Han var också en ledande förtroendeman och donator i socknen. Som ett tecken på hans insatser finns ännu idag hans initialer på Kila kyrkas torn, som byggdes under hans tid som kyrkoföreståndare.

Ett bestående minne av von Echstedt är också hans gård, som efter förvärv 1939 av Värmlands museum kunde räddas från förfall genom restaurering och öppnades för allmänheten 1958. Idag är von Echstedtska gården i Västra Smedbyn, Kila, Säffle kommuns viktigaste kulturminne och ett mål för turister från när och fjärran. Om ni inte redan har varit där så rekommenderas varmt ett besök nästa sommar!

Många känner till att det finns många berättelser och sägner kring von Echstedtska gården. Mest ryktbara är förstås historierna om diverse spökerier, framför allt den om ”drängen som visste för mycket” – som hade hjälpt assessorn att tillverka falska mynt och därvid måste röjas ur vägen för att inte historien skulle komma ut. Drängen begravdes sedan under sängkammargolvet! En annan handlar om pigan som av våda slog ihjäl sin egen fästman med en nyckelknippa och som sedan dess inte har fått ro. Eller om allén till kyrkan, som von Echstedt betalade med falska pengar, vilket visar sig genom att träden ännu efter 200 år är små och knotiga.

Det är naturligtvis svårt att bedöma vad i allt dessa som skulle kunna ha en historisk kärna – om man skalar bort de övernaturliga inslagen. Redan 1933 återgav C. V. Bromander i en artikel i Värmland Förr och Nu en del sägner kring gården. Men visst är det fascinerande att det ännu mer än 200 år efter von Echstedts död finns traditionsbärare som kan återge berättelser om assessorn och hans samtida.

Det är en sådan historia denna artikel skall handla om. Den berättades bland ättlingar till en familj från Kilerud i Kila socken. En av dem var Harald Sandberg i Kilerud (nu avliden), som för en av artikelns upphovsmän i början av 1980-talet kunde berätta att en anmoder till honom varit piga hos von Echstedt. Pigan hade blivit med barn, och det var inte bättre än att assessorn själv var barnets far. Von Echstedt såg då till att pigan blev gift med en snickare i trakten, och åt pigan gav han en gård i Lillerud för att ge den nya familjen en möjlighet till försörjning.

Historien har cirkulerat bland andra och torde ha ungefär samma innehåll. Vid första påseendet är det väl påståendet om att pigan fått en gård i gåva som är det mest slående. Berättelser om att husbönder, ja t. o. m. kungligheter gjort ogifta kvinnor med barn är ju kända. Det svåra i sådana fall är ju att kunna verifiera sanningshalten i släktberättelserna.

Pigan i detta fall kan identifieras med Maria Hallstedt. Hon var anmoder till Harald Sandberg och andra som också känt till berättelsen. Maria var född 15/4 1756 på Norbro i Bro socken, som dotter till Per Hallstedt och hans hustru Stina Eriksdotter. Av husförhörslängden att döma torde hon ha kommit till Smedbyn som piga hos von Echstedt och hans hustru kring 1773-74. Hon finns med även i nästa husförhörslängd (Kila AI:6, 1776-82) och finns där bland de först nämnda bland tjänstefolket. 18 november 1781 betecknas hon som hushållerska, när hon nu ingår äktenskap med snickaren Jan Kihlberg. Maria var då höggravid för bara åtta dagar senare föder hon en son i Fjäll, Kila. Sonen får heta Jan efter sin laglige fader.

Det är alltså denne gosse som skulle vara frukten av en förbindelse med Bengt von Echstedt. Den mest intressanta och pikanta detaljen är ju att pigan och hennes man skulle ha fått en gård av von Echstedt. Denna detalj kan faktiskt verifieras genom Näs häradsrätts lagfartsprotokoll av den 17 oktober 1792. (Näs häradsrätt AIIa:4 1780-1799).

Där kan under § 154 följande läsas:

”Den 1/12 del efter helt i hemmanet Lillerud som pigan Maria Hallstedt fått af Assessoren Välborne Herr Bengt von Echstedt för flera års trogen tjenst under vilkor att denna gåfva, om Maria före gifvaren dödde ogift, den samma aldeles förfalen ränta, men i annan händelse ägde att för sig och sina arfvingar behåla nämnda hemmansdel jemte de husen dertil som gamla Torparen Sven Ersson bebor tillika med en af Bodarna, som alt gåfvobrefvet af d: 1 Junii 1781 med Hr Assessorens egenhändiga underskrift och sigill bestyrkt utvisar, blef nu för bemälte Maria Hallstedt upbuden 1 ggn. Dock bör gåfvobrefvet innan vidare lagfart meddelas af 2ne vittnen underteknas och bestyrkas”.

Ytterligare uppbud sker den 15 mars 1793 (andra) och 28 oktober 1793 (tredje). Då har också gåvobrevet vederbörligen bevittnats. Vi har aldrig stött på något liknande – att en herreman/ståndsperson ger en gård (om än en liten sådan) som tack för ”trogen tjänst” till en piga som varit verksam under bara några år. Om någon ur tidningens läsekrets känner till något jämförbart fall så vore det intressant att få höra om detta.

Man kan naturligtvis fråga sig, om det förtjänar att fästas någon tilltro till berättelsen. De beskrivna händelserna ligger ju mer än 200 år tillbaka i tiden och kan ha förvanskats åtskilligt genom generationers traderande. Ett annat frågetecken skulle ju kunna vara att berättelsen inte är genuin, utan bara en hypotes av någon som i senare tider läst lagfartsprotokollet. Det sistnämnda verkar dock mycket osannolikt.

En viktig invändning är förstås också att Bengt von Echstedt inte hade barn i något av sina båda äktenskap. Detta förutsätter ju naturligtvis inte att von Echstedt var oförmögen att bli far. Båda hustrurna var i fyrtioårsåldern när de gifte sig med von Echstedt. Episoden med Bengt von Echstedt och Maria Hallstedt kommer ändå aldrig att kunna bli mera än en spännande detalj och en overifierbar hypotes i Maria Hallstedts avkomlingars släktträd!

Vad hände då sedan med artikelns huvudpersoner? Bengt von Echstedt dog redan 1794 och Smedbyns gård – von Echstedtska gården – kom efter andra hustruns död 1812 att ärvas av Bengts styvson (första fruns son i hennes första gifte). Styvsonen hette Jakob Gustaf Roman. Maria Hallstedt och Jan Kihlberg bodde kvar i Lillerud och fick ytterligare tre barn. ”Snickaren, konstförfarne” Jan Kihlberg dog av ”sömnslag” den 14 mars 1807 i Lillerud. Maria flyttade senare till en son i Kilerud och avled den 21 mars 1830.