1999_2

Enfalt hor i Kroppa

Av Sven R Myhl

“—slagit henne med ett vedträ och velat skjuta henne in i ugnen—”

Ett tydligen i alla tider aktuellt ämne avhandlades inför Färnebo häradsrätt i Filipstad den 28 augusti 1643 (§50):

“Än angavs, huru som en gift karl, Oluf Jonsson i Svartsängen, å skatte, var kommen i rykte för sin grannes legonpiga, Anna Andersdotter benämnd, att han skulle med henne hava haft lägersmål; varföre hades de fram till förhör och åtspordes om de gåvo sig skyldige eller icke? Då de svarade det sådant tal var dem oförskyllt påfört, efter som de visste sig vara för den gärningen alldeles fri, och ingen skulle kunna dem slikt otillbörligt umgänge övertyga.

Som rätten då frågade, vadan rykte hade sitt upphov, blevo därföre först nämnde deras eget grannfolk, Huge Olufsson och hans hustru Marit Olufsdotter: samma Huge vittnade på avlagd ed att han hade sett dem ligga tillhopa under ett täckene uti Olufs kolehus, visste ock att de allena hade hela fjorton dagar igenom varit tillsammans i skogen och kolat, och att Oluf hade mycket hotat sin hustru, slagit henne en gång med ett vedträ och velat skjuta henne in i ugnen; hörde ock en resa honom säja om samma piga: Si där kommer min och alle mans hora.

H Marit vittnade edeligen att hon såg Anna gå med Oluf allena in uti hans red om en afton, och ej komma därut förr än om morgonen.

Sedan berättades av åtskillige att Oluf hade en natt legat hos detta kvinnfolket uti en hölada på Gambla Kroppan, och att hans hustru beklagat sig för kyrkoherden, det hon alltid blev hotad och slagen av sin man för ingenting.

Häruppå tillstod väl Oluf och Anna umgänget på förenämnda orter, tydandes det i skogen och hemma var skett ut på nöden, att de hade arbete under händerna och dem fattades kläder, varmed de kunde bärga sig för köld åtskilde, och det hon gick in och ut ur boden, var orsaken att hustrun hade då gångit bort för ett ärende och emellertid bedit henne stilla boskapen och sköta barnen, men sade sig aldrig hava på något sätt, som olovligt kunde vara, omgåtts varken i desse ställen eller annorstädes, och huru de lågo på Kroppan, det skulle Hindrik och Per i Biörskogsnäs veta att säja, som där då voro med. Han kunde fuller intet neka därtill, att han hade kallat pigan hora, dock visste intet annat med henne än ära och gott.

Efter Oluf och Anna alltframgent praetenderade sin oskyldighet, och beropade sig på Hindrik och Per i Biörskogsnäs, som nu icke voro tillstädes, att de skulle bära dem vittnesbörd om omgänget på Kroppan. Ty fann rätten skäligt att uppskuta denne saken till annat ting och låta stämma be:te Hindrik och Per.”

Vid tinget året därpå, den 10 september 1644 (§ 55) dömdes både Oluf och Anna till döden för enfalt hor.

Huger Olufsson, bergsman vid Svartsångshyttan i Kroppa, ingår i avskrivarens antavla med nr X:1288.

Värmlands Släktforskarförenings hemsida