Låset i Ölmeviken år 1250

Av Harald Persson

Mäktiga herrar har i alla tider sökt öka sitt välde genom att stärka sina gränser, flytta fram positioner och få säkra underrättelser om sitt rikes närområde. Att då bygga kraftiga skansar eller borgar långt in på fiendens område var en självklar sak för strategisk planering. Jämför nordamerikas starkt befästa fort långt in i indiandernas marker.

Saxholmen i Ölmeviken utanför ölmelandet är ett exempel från 1200-talet. Ön är en liten obetydlig klippö men den har mycket branta stränder och den ligger som ett lås i Ölmeviken. Det finns egentligen ingen skriftlig dokumentation över dess tidigare öden men ön har mängder av sägner som i folkloren vandrat fram till våra dagar.

På denna lilla klippö lär en Saxe från Sachsen ha byggt sitt slott, omgett det med en försvarsmur och inrättat det med ett flertal mindre byggnader. En väl fungerande hamn har kunnat konstateras och ett pålverk i vattnet som troligen stängde av en del av viken.

Värmland gränsar till Vänern och i Värmland fanns efter vikingatiden åtskilliga mäktiga herremän som inte ville underordna sig rikets ledning. Och rikets ledning representerades av Magnus Ladulås, en duglig strateg och landsbyggare. Måhända var det närheten till Norge med släktband där som bidrog till svårigheten att styra denna utpost.

Utgrävningar 1992

Trots alla sägner har någon egentlig utgrävning på Saxholmen inte skett förrän Kristinehamn började fundera på sitt 350-årsjubileum. Efter kontakter med Värmlands museum och forskare som arbetat med utgrävningar av Birka i Mälaren kunde så utgrävningarna börja 1992. Dessa gav omedelbart goda resultat.

Man kunde konstatera att en borganläggning legat på ön under 1200-talet. Borgen var byggd i skalmursteknik med huggna stenar i inner- och ytterkant. Mellan dessa fylldes på med sten och kalkbruk för att bilda 2 meter tjocka väggar. Omkretsen var 10×10 meter och tegel och kalkbruk har påträffats. Runtom ön fanns en fornborgsliknande mur.

Ovanpå borgen hade ett 8 meter högt försvarstorn av kastaltyp uppförts, varifrån utsikten över Ölmeviken torde ha varit god. Fynden som hittats genom minutiös sållning av jorden har varit järnföremål som spikar, nitar, bultlås. Pilspetsar för armborst är av holktyp. Datering av föremål har underlättats av en keramikskärva jämte en halv hästsko av en speciell typ som användes intill 1200-talet.

Under vintern täcktes så schakten över för att fortsätta 1993. Nu visste man var grävningarna skulle ske och fynden ökade kraftigt. Spikar, brynen, sländtrissor, beslag, keramik, knivar och brynjeringar berättade mera ingående om människorna på 1200-talet. En gotlandspenning präglad 1210-1270 visade på kontakter med andra trakter och en dräktbjällra i förgylld brons hade fortfarande klangen kvar.

Ett dräktbeslag, en ströning, hade en heraldisk bild som hänvisade till ätten Boberg, som var en av Sveriges mäktigaste under 1200-talet. Den kan knytas till Värmland genom Lars Boberg som tros ha haft Hammars gård på Hammarön under 1200-talet. Måhända deltog han med husfolk i fest på Saxholmens slott.

1994 kunde arbetet fortsätta med att kartlägga rummens storlek i slottet och man fick en uppfattning om deras användning genom fynden. Spikar och nitar av järn liksom en hästsko av flikig typ hade klarat sig något så när men sållen gav åter resultat. Flera bitar av en kruka av svartgodskeramik, en vävtyngd av lera, glaspärlor, en bit av en fingerborg och ett förgyllt bronsbeslag med fastsittande läderrem.

Vi föreställer oss glädjen hos den arbetare som en förmiddag petade bland skräpet i sållet och lyfte upp en jordbit, knappt 10 mm, borstade för att få den ren, tänkte slänga den men fann konturerna av ett ansikte. Det var en kamé, ristad på vanlig sten som omvänd relief, föreställande troligen en romersk gud. Det var ett fynd! Totalt är det ett 1000-tal fynd som gjorts.

Utgrävningarna kommer att fortsätta under 1995. Då kommer ytterligare klarhet att läggas till borgens historia. Ytterligare fynd kommer att göras, eftersom det hittills endast är enstaka schakt som kunnat tas upp. Schakten ger en uppfattning om förändringar. Därefter kan skisser bättre berätta om Saxholmens historiska utveckling.