Stegresaren hade ett unikt yrke

Av Sven Myhl

I Östra Klennoret i Lungsund i Värmland föddes 1861 min farmor Anna Maria Larsdotter. På samma plats dog 1832 hennes morfars far stegresaren Arvid Andersson Edberg, född 12 april 1758 i Vibäck, Karlskoga, bergsmansson från Lonnhyttan. Vad gjorde då en stegresare?

Svaret finns i masmästareordningen av 26 juni 1766 paragraferna 1 och 4: ”Till masmästareämbetet höra masmästare, stegresare, hyttedrängar, uppsättare, bokare och rostbrännare. – – – ” ”Masmästare eller andre, som grundligen förstå, och ifrån början till slut kunna fullborda en masugnsbyggnad, hava fått namn av stegresare; och som icke alla masmästare kunna vara fallne för denna delen av byggnadskonsten, så finne vi nödigt att inrättningen av stegresare i bergslagerna bibehålles, på det sättet, att i varje bergmästaredöme en eller tvenne tillsättas, som bergmästaren i samråd med övermasmästaren vid ämbetsmötet utväljer, helst av därtill skickliga masmästare, som äga nödig kunskap om de förnämsta malmers och stenslags beskaffenhet i den orten, där de till stegresare antagas, och därjämte förstå huru grunden till en ny masugn bör utses – – -”.

I den gamla masmästareordningen av 6 juli 1649 nämnes icke stegresare. Här lyder paragraf 6: ”Alla masmästare, som masugnar ånyo bygga pläga, skola vara förtänkte sig väl förse, att den må byggas med sin höjd och bredd eller rund mitt itu, såsom den med rätta vara bör, efter den ordre som Bergmästaren honom föreläggandes varder, utan vilkens vetenskap och minne ingen masugnsbyggning företages eller begynnas skall; den detta icke tager i akt, utan masugnen annorledes bygger och fördärvar, skall i lika måtto vedergälla äganden all omkostnad, såsom och för detta vårt förbuds överträdande vara förfallen till fyratio marks böter, uppå det sätt som förr är sagt.”

Varifrån kommer då benämningen stegresare? Emanuel Swedenborg skriver 1734 i sitt arbete De Ferro (svensk översättning 1923 Om Järnet, sid 15): ”Man har till en början att fasthålla, att i Sverige, för 50 à 100 år tillbaka, lägre och fyrkantiga masugnar varit i bruk, alldeles såsom förhållandet ännu är på åtskilliga ställen i Tyskland liksom ock i Sverige; många följa nämligen än i dag gamla fäderneärvda seden, som om den vore helig; men så snart man insett, att smältningen försiggår bättre i runda än fyrkantiga pipor, har den runda formen allmänt antagits och fått företräde framför den fyrkantiga. Därför äro nu för tiden högst sällan masugnspipor att skåda, vilka ej från ovan till nedan helt och hållet hava den runda formen. Huru denna runda form bör åstadkommas, kan man se av ritningen, Man förfärdigar sig en Stege lik bilden HHHJJ, tavl II, och gör den böjd i den form och storlek, som man vill giva åt pipan; – – – ”.

Arvid Edberg stegresare

Arvid Edberg antogs 1782 som lärling hos stegresaren Jan Nilsson i Flottuvan, Lungsunds socken, och biträdde denne till 1792 då han erhöll fullmakt att vara stegresare i Filipstads bergslag (dombok Filipstads östra bergstingslag 1792 28 mars paragraf 20) vilken befattning han innehade till 1819.

I samband med giftermålet 1785 med Katarina Dybeck (sondotter till klockaren i Kroppa Christian Dybeck) flyttade han till Kroppa socken, där han en kortare tid var bosatt i Vargtorp och Stubbetorp och från omkr 1786 i Daglösviken, flyttade 1801 till Fallet under Storfors och 1803 till Östra Klennoret i Lungsund där han dog 23 februari 1832 av ”ålderdom”.

Mera om Arvid Edbergs yrkesverksamhet får man i Filipstads bergslags masmästareämbetes bok 1784-1806 (Bergmästaren i västra distriktet, Göteborgs landsarkiv) som är protokoll från de årliga ämbetsmötena under ledning av övermasmästaren. I protokollet från 13 sept 1784 meddelas att ”Gammalkroppa masugn i sommar blivit på nytt ställe av grunden uppbyggd med mulltimmer. Herr övermasmästaren, utom vars vetskap och instruktion stegresaren Jan Nilsson besvärade sig härvid däröver, – – – För övrigt utlovade herr övermasmästaren att ofördröjligen besiktiga denna nybyggnad, på det utrönas må om något vid denna nybyggda masugn vore att påminna.”

År 1785 den 15 sept meddelas efter den sedvanliga uppräkningen av ämbetspersonalen, nu förutom mästaren tre lärlingar, att ny piga blivit detta år insatt i Nykroppa masugn. 1787 har masugnen vid Sunnemo blivit lagad ”medelst nytt mulltimmers insättande”. 1788 har följande reparationer blivit gjorda: vid Kungsskogen ny masugnspipa, vid Gräsbosjön likaså tillika med större delens av masugnen ombyggnad, vid Mokärnshyttan även ny masugnspipa tillika med nytt mulltimmer samt vid Bjurkärnshyttan  är 3/4 av masugnspipan ommurad. 1789 gavs tillkänna att Gåsborns masugn var hel och hållen ombyggd detta år samt ny masugnspipa insatt vid Näsrämmen ”samt att för övrigt masugnarna i denna bergslag äro i bättre eller sämre brukbart stånd.”

Från 1790 står det klart att Arvid Edberg helt övertagit ansvaret för verksamheten. Den gamle mästaren Jan Nilsson, som inte varit närvarande vid något möte efter 1784, står dock kvar till 1794, de två sista åren jämsides med Edberg. Protokollet 11 sept 1790, paragraf 9: ”Som man vid detta tillfället kommit i erfarenhet att stegresarelärlingen Arvid Edberg detta år vid Stöpsjön insatt ny masugnspipa, lagat mulltimret, brösten och pelarna, samt vid Långbansände även insatt ny masugnspipa, utan att förut enligt den föreskrift Kongl masmästareordningen lämnar giva undertecknad sådant tillkänna; så blev detta hans itollbörliga tilltag honom förehållit, med antydan, att sådant kan så mycket mindre undgå, att varda lagligen beivrat, som han icke lever i okunnighet om de plikter, vilka honom härutinnan åligga, då de vid alla framfarna masmästarmöten blivit honom vederbörligen förehållne, utan att han låtit de gjorda föreställningar tjäna sig till efterrättelse, varigenom han tydligen tillkännagiver en uppenbar tredska och motvilja, som för ingen del kan tålas.”

Till mötet 9 oktober 1791 inlämnar Arvid Edberg en skriftlig begäran att erhålla mästarebrev och bliva till ”ordentelig stegresare i denna bergslag antagen”.

Protokollet paragraf 6: ”- – – hela masmästareämbetet har sig nogsamt bekant, med vad flit och oförtrutenhet denne Edberg alltsedan år 1782, då han blev antagen till lärling hos Jan Nilsson, vinnlagt sig om grundlig kunskaps inhämtande uti stegresarekonsten, samt att han de nu sist förflutne åren ådagalagt nöjaktiga och övertygande bevis därå vid utövningen, då han under Jan Nilssons allt mera tilltagande oskicklighet, ensam lagt handen vid de förefallande nybyggnader vid hyttorna till ägarnas fulla välbehag.

Och i anseende så därtill, som till samteliga nu närvarande fullmäktiges från hyttelagen förklarade åstundan och begäran, att Edberg måtte bliva till stegresare i denna bergslag antagen, fant masmästareämbetet för gott, att för sin del ansökningen så mycket heldre bifalla, som utom honom ännu mera ingen stegresare gives uti bergslagen, åt vilken någon hyttebyggnad med säkerhet kan anförtros. I anledning varav det beslöts, att Edberg skulle genom protokollsutdrag och till följe av 4 paragrafen uti 1766 års Kongl masmästareordning, hos bergmästaren höglärde herr Gustaf Aron Lindbom föreslås och rekommenderas till stegresarebrevs erhållande.”

Samma år 1791 byggde Edberg om Fogdehytte masugn från grunden, 1792 Skålkärns masugn nybyggd från grunden liksom 1793 Nordmarkshyttan ”alldeles nybyggd”.

Samma år insattes nya pipor vid Pardix och Saxån. 1794 byggdes ny masugn från grunden vid Skarphyttan och ny pipa insattes vid Bolhyttan.

Protokoll 14 sept 1795, paragraf 4: ”Så väl åldermannen som stegresaren samt hyttelagens närvarande fullmäktige gåvo vidare uppå efterfrågan tillkänna att stegresaren Arvid Edberg detta år icke allenast uppbyggt ny masugn av grunden vid Uddeholmshyttan, utan ock lagat och imurat masugnspiporna vid Dalkarlssjön ungefär till en fjärdedel, vid Horrsjön till en fjärdedel samt vid Långbanshyttan till en tredjedel, varjämte han vid denna sistnämnda masugn reparerat bägge masugnsbrösten.”

1796 insattes nya pipor vid Svartå och Stjelpshyttorna. Vid Svartå användes för första gången slaggtegel till pipan. 1797 insattes nya pipor vid Kungsskogs och Storbro hyttor. Vid Gåsbornshyttan har något mer än halva pipan blivit ombyggd efter den under sista blåsningen skedda utskärningen.

Vid Brattfors, Gammalkroppa, Bjurbäcks och Nykroppa masugnar har piporna och uppsättningsmålen blivit lagade. Vid pardix har hela mulltimret blivit ombyggt.

Protokoll 14 sept 1798, paragraf 4: ”Vidare anmältes att masugnspipan blivit lagad vid Gräsbosjön av stegresaren Edberg, samt att vid Storbron, där masugnen är byggd av sten, hela rådstugan med hjulhus, hjul, ränna och bäljor, tillika med masugnskransen avbrunnit, utan att säker kunskap kunnat erhållas, huru elden kommit lös, varandes nu hyttelaget sysselsatt med allt dettas ånya uppbyggande och iståndsättande igen.”

1799 nybyggdes masugnspipan vid Nykroppa helt av slaggtegel, liksom vid Bjurbäcken helt av vanlig ställsten. Vidare lagades masugnspipan vid Uddeholmshyttan och Brattfors. 1800 insattes nya pipor av slaggtegel vid Bolhyttan och Brattfors. 1801 ommurades masugnspipan vid Pardix av slaggtegel samt lagades pipan vid Hedenskog.

Vid Traneberg har masmästaren Henrik Andersson i Elgsjön insatt ny pipa. 1802 lagades masugnen vid Näsrämshyttan och pipan blev nästan helt ommurad samt blev en del av pipan vid Svartå ånyo insatt.

1806 lagade Edberg pipan vid Saxån, som är det sista beskedet om hans verksamhet. Protokoll saknas för tiden 1807-1815. Under denna tid har sonen Carl inträtt som lärling, född 1787 och drunknad 1845 25/4 i Storfors.

Efter 1821 finns ingen stegresare antecknad. Arvid Edberg dog fattig 1832 utan fast egendom, barnen betalade begravningen.