Klaraborgs Herrgård i Karlstad –
med många skiftande öden

Av Eriqa Lindsten och Maria Linder

En uppsats med rubriken Klaraborgs Herrgård och underrubriken ”Från vinterresidens till kårhus” – en inblick i en byggnads historia” skrevs vårterminen 1994 vid Högskolan i Karlstad i ämnet Lokalhistoria av Eriqa Lindsten och Maria Linder. Uppsatsen återges här i förkortad form, med benäget tillstånd av författarna. Notapparaten har inte tagits med. Viss källhänvisning har tagits med i den förkortade versionen. Den fullständiga uppsatsen kommer att finnas tillgänglig i Värmlands Släktforskarförenings arkiv.

Klaraborgs herrgård anlades under åren 1849-50 och har genom åren genomgått en rad olika till- och ombyggnationer.

Första delen i uppsatsen utgör en historisk biografi runt huset. En berättelse om de personer som ligger bakom byggnadens ursprung och dess senare till- och ombyggnader. Vi har här velat få en bild av hur huset användes, utnyttjades och hur det uppfattades av omkringboende. Källor till detta avsnitt har varit lokalhistoriska monografier samt de klassiska Karlstad-historiska verken som bland annat Carl Emanuel Nygrens ”Karlstad Stads Historia I-IV”.

I uppsatsens andra del har vi arbetat med byggnads- och situationsritningar som grund. Ritningarna kommer från Stadsbyggnadskontorets ritningsarkiv i Karlstad. Ritningarna över Klaraborg är daterade från perioden 1885 till dags datum.

Löwenhielmska tiden

Greve Carl Gustav Löwenhielm (1790-1858) lät uppföra Klaraborg 1849-1850 och var till sin död ägare till Löwenhielmska herrgården som den då hette. I ”Svenska män och kvinnor” kan man läsa bland annat att han föddes i Grums och att han var en av Sveriges rikaste män under sin tid. Han ärvde godset Long utanför Grums. Klaraborgs herrgård blev ett kärt vinterresidens där familjen då och då bodde.

Greve Löwenhielm deltog bland annat i kriget mot Napoleon och blev generalbefälhavare. Han var diplomat i Istanbul 1824-1827 och i Wien 1827-1842. Han var också konstnär och fram för allt landskapsmålare. Hans reseskildringar och skisser finns idag bevarade i Uppsala universitetsbiblioteks avdelning för kartor och tryck.

Greve Löwenhielm var gift två gånger och hans första hustru var Jaquette Gyldenstolpe som sedermera blev Oscar I:s älskarinna och mor till kungens dotter Oscarina. Denna relation satte stark press på den livslånga vänskapen som fanns mellan greven och Oscar I. Hans andra hustru var ryska furstinnan Natalie von Buxhoevden som kunde åberopa släktskap med kejsarinnan Katarina II av Ryssland.

1843 blev Löwenhielm utnämnd till landshövding över Göteborgs och Bohus län. Han var chef över norsk-svenska trupperna på Fyn 1848-1856. Han avled 1858 på Long. Hans memoarer ”Minnen I-III” gavs ut 1925 av hans dotter Natalie Rosensvärd.

Löwenhielm åtog sig kommunalt uppdrag i staden och var ordförande i hälsovårdsnämnden 1850. Tack vare grevens mycket hårda åtgärder lyckades man hålla den då grasserande koleran borta.

Fattigvård och socialverksamhet

Efter greve Löwenhielms död 1858 köptes Klaraborg av staden för 35.000 riksdaler. Man hade planerat att använda den som ”korrektionshus”, en kombinerad fattigvårds- och arbetsinrättning men 1859 förnekade stadens styrande att man behövde ett fattighus. Man planerade att sälja huset och arrenderade under en period ut byggnaden.

Så kom den 2 juli 1865 då Karlstad eldhärjades och större delen av staden försvann i lågorna. Klaraborg undkom branden. Bland de personer som tillbringade natten hos några anhöriga på Klaraborg var den då fyra år gamla Gustaf Fröding. 24 år senare var han sänd till Kristinehamn för att skriva ett reportage om denna stads brand. Då fick han minnesbilder från branden i Karlstad.

Förutom Klaraborg fanns biskopsgården, gymnasiehuset och gårdar i kvarteret Almen kvar efter branden. Stadsfullmäktige, drätselkammaren och magistraten inrymdes nu i Klaraborg.

1869 fanns fyra folkskolor, två småskolor och ett vårdhem inrymda i Klaraborg. 1870 inrättades arbetshus och fattighus. Man ansåg dock denna kombination olämplig och flyttade ut skolorna. Från 1877 användes lokalerna till sjukhus. Stallbyggnaderna blev omgjorda till de inkvarterade fattighjonen och ett gammalt brygghus blev inrättat till de sinnessjuka. Vid sekelskiftet fanns 130 vårdplatser.

I början av 1900-talet byggde man ut på tomten. En ny byggnad kom att inrymma sjukhus, sinnessjukhus och en våning för kvinnliga hjon. Tvättinrättning, bakstuga, reparations- och snickeriverkstad och en ångpanneanläggning inrymdes i en annan ny byggnad. Värmeledning och elektriskt ljus installerades.

Man bör ha klart för sig att ännu vid sekelskiftet låg Klaraborgsområdet utanför själva staden. Korna som tillhörde gården gick och betade på nuvarande Drottninggatan.

1925 inrättades en barnavårdsnämnd. Under 1950-talet tillkom Stagnellska hemmet, varvid verksamheten delvis flyttades dit. Dessutom hade det nya länslasarettet tillkommit och byggts ut efter hand. 1958 upphörde Klaraborg att fungera som socialvårdsanstalt.

1967 kom nästa stora förändring. Karlstad skulle bli universitetsfilial. Bibliotek, undervisningslokaler och kårlokaler inrättades på Klaraborg. Även Regionmusikkåren fick lokaler i huset. Universitetsfilialen flyttade senare upp till Kronoparken och idag inrymmer Klaraborg kårhus för Högskolan samt Kommunala musikskolan och regionmusiken.

Värmländska herrgårdstypen

Kvarteret Klaraborg är idag helt kringärdat av livligt trafikerade gator vid Karlstads centrums tillfart. I dag innehåller kvarteret två byggnader. Den ena från 1908 inrymmer musikinstitutionerna. Den andra, den ursprungliga herrgården, är en timrad tvåvåningsbyggnad. Fasaden är reveterad och gråvit med gröna fönsteromfattningar och detaljer. Taket är täckt med plåt.

Det fanns i Värmland vid 1800-talets början, liksom på andra håll, en lokal samhällselit, en provinsens egen överklass och hit räknades släkten Löwenhielm. Klaraborgs herrgård tillhör den grupp av lantliga herremansbebyggelser i och omkring Karlstad till vilken också bland annat Sandbäckens gård samt Våxnäs, Sundsta och Rosenborgs herrgårdar skall räknas. Byggnadstypen finns även utanför Värmland och anses ytterst som en skapelse avn ågra omsorgsfullt akademiskolade stockholmsarkitekter.

Urtypen av denna slags arkitektur skall vara en enkel tvåvåningsbyggnad med skiffertak mellan två flyglar, gul- eller vitmålad, stundom reveterad, symmetriska fönsterplaceringar med enkla omfattningar samt en portal med dekorativa spegeldörrar i avvikande färg.

Det finns ett hundratal ritningar och handlingar över Klaraborg i Stadsbyggnadskontorets ritningsarkiv i Karlstad. Den äldsta fasadritningen är daterad 1908. Enligt denna ritning avviker huset något från gängse byggnadstyp. Herrgården är rest på brännerihusets grund (enligt C E Nygren) och detta kan vara en förklaring till avvikelsen.

Orienteringskartan över Karlstad från 1893 visar att man norr om huset mot Elfgatan hade anlagt en liten parkliknande trädgård. Denna karta visar också att man nu har blivit grannar med Gasverket direkt västerut. Tomten har också blivit avskuren västerut av den nya järnvägen.

Den största förändringen av byggnaden är utbyte av skiffertaket mot ett plåttak, vilket medfört att en viss del av husets dekor försvunnit. Invändigt har man under åren flyttat innerväggar efter hand som behov och ändamål krävt detta.

En av kårhusets idag kanske mest karakteristiska interiördel är husets magnifika innertrappa. Lite snopna blev vi när vi genom ritningarna fick reda på att denna var en ganska modern detalj. Ritningar visade att trappan designades 1928 och detta gör att man inte med rätta kan tänka sig greve Löwenhielm och hans hustru svepa ned för trappan upplädda för Karlstadselitens festligheter. Synd!

Ytterligare källor

Genom att studera ritningarna över Klaraborgs herrgård kan man få en uppsjö av information och då inte bara om husets utveckling utan också om den samhälliga utvecklingen. I denna uppgift har vi bara valt att ta upp några få detaljer som direkt föll på vårt intresse. Intressant vore om man fick tag i äldre ritningar. Möjligt är att det finns ritningar i brandförsäkringshandlingar där även information om fast inredning kan finnas. En eventuell bouppteckning över huset kan också ge viktig information om hur huset såg ut invändigt under den Löwenhielmska perioden.

Nu 1994 pågår ett aktivt planerande av husets nyttjande. Kårstyrelsen senaste idé har varit att bygga ett studentcafé i byggnadens sydspets, där man på vindsvåningen också planerar in ett så kallat avslappningsrum med tillhörande bastubad.

Man har även byggt ett cirka 30 m² stort skärmtak för att rädda oss studenter från att förstöra festfrisyren under ibland timvisa köanden för att komma in i Sveriges vackraste kårhus.

Klaraborgs Herrgård i Karlstad år 1890. Bakom herrgården låg då brännerihuset kvar, där brännvin tidigare tillverkades. J E Ericsson var fattigvårdssyssloman och sedermera även brandchef. Han var en mäkta populär och dugande man, som nedlade ett otroligt arbete på fattigvårdens ordnande (enligt Mats Ronge).
Bild 00639 i Carlstads-Gillets bildarkiv.