Borgmästare uti 1600-talets Filipstad

Av Ulf Nilsson

Den kände värmlandsforskaren Erik Fernow, född i Filipstad 1735, och mest bekant för sitt huvudarbete ”Beskrivning över Värmland”, efterlämnade även en betydande samling opublicerade manuskript om värmländska bygder. Ett sådant arbete är en handskriven volym med titeln ”Philipstads-släkter”, ingående i Kristinehamns högre allmänna läroverks handskriftssamling som förvaras i Värmlandsarkiv, Karlstad. Volymen innehåller nära 100-talet tabeller och släktöversikter från 1600-talets Filipstad. Trots att flera av tabellerna innehåller inte bara vilseledande uppgifter utan även ofta grava felaktigheter, är volymen fortfarande en ofta utnyttjad källa av forskare i släkt- och personhistoria kring filipstadssläkter.

Filipstads förste borgmästare

Tabell 8 i ovannämnda volym har rubriken ”De preez, Vallon” och är avskriven och kompletterad i Lagergrens genealogiska samling, Värmlands Museum. Om Filipstads förste borgmästare uppger Fernow följande: ”Niclas Giliusson depreez, Fransk adelsman, fraktade Valloner till Sverige, blef qvar vid Kallhyttan och gifte sig med Kattlen… från Frankrike. Gjordes av hertig Carl till Bergmästare och förste Borgmästare i Philipstad, der han lade grunde til Storkyrkan 1616 och kostade sielf 9 hwarf”.

I sin värmlandsbeskrivning uttrycker sig Fernow något svävande i det han säger att ”Niklas Juliusson d’Epreez tillika även var bergsfogde eller bergmästare”. Uppgiften är totalt felaktig, bergmästare eller bergsfogde var han bevisligen inte. I 1610 års skattelängder för Värmlands bergslag uppföres ”Niclas Gilleson” med hustru och en ”pigha” som vanlig skattskyldig vid ”Nymarrckna” Filipstad.

Även det påstådda adelskapet bör sannolikt begravas och få vila i frid. Fernows iver att tolka och förknippa alla adelsliknande namn med, enligt hans mening, ett självklart adelskap har bekräftats i andra sammanhang. Därtill kommer att ”de’Preez” eller liknande skrivformer inte påträffats i något sammanhang sedan staden grundades 1611, vartill kommer att några av hans söner kom att kalla sig Pistori alternativt Pistorius. Att han en tid bodde vid Kalhyttan är däremot bekräftat och uppgiften att han själv bekostade nio timmervarv när kyrkan byggdes 1616 finns ingen anledning att betvivla.

Beträffande uppgiften att han fraktade valloner till Sverige uppger Fernow i sin handskriftssamling: ”Niclas depres var en rik adelsman från Frankrike, hade lust att resa och gav sig därföre med sina landsmän, som voro införskrevne till folge, dem han under vägen höll med betalning. En i följet hade en dotter, den han tyckte om, och tog till hustru då han kom hit, samt satte sig ned vid Kahlhyttan”.

Redan 1608 anlade Niclas Gilliusson tillsammans med tre kompanjoner Filipstads första industriella verk, en stångjärnshammare på den plats där muséet Kvarnen nu finns. Denna hammare kom till en början att benämnas ”Niclas hammare”, senare även ”Öfre hammaren” till dess den revs på 1650-talet och fick lämna plats åt den nya stadskvarnen. Ett år efter stadens tillkomst, den 11 maj 1612, undertecknade ”Niclas Gillesson, Borgemästare” ett kvitto på 50 daler till rådhusbyggnaden. Även 1628 är han i rådstuguprotokoll omnämnd som ”Niclas, Borgemästare”.

Skattefrihet

Då Filipstad tillkom skedde detta under en tid då strävandena skärptes att lokalisera handel och hantverk till städerna. Alltsedan 1300-talet hade denna stadsorienterande behandling av näringslivet bestått i straff för handel på landsbygden, så kallat landsköp, som innebar 40 marks böter och varans förlust, vid andra resan skärptes straffet till 100 mark och vid tredje resan livets förlust, i samtliga fall även förenat med varornas förlust. För att förmå landsköpmän och hantverkare att flytta till städerna lockades dessutom med en rad olika förmåner och privilegier.

För Filipstads del var bland annat alla som ville flytta till den nyanlagda staden befriade från alla skatter under tio år efter stadens grundande. Intresset att från statligt håll kontrollera Filipstad och dess stadsstyrelse under det första årtiondet var därför i det närmaste obefintligt. Därtill kom att stadens styresmän kunde känna sig tämligen självsäkra i den unga staden.

Tänkeböcker

Några protokoll från stadens första decennium finns inte bevarade. I den mån sådana har funnits har dessa gått förlorade vid de många stadsbränderna under 1600- och 1700-talen. Sammankomsterna på rådstugan skedde sannolikt mycket sporadiskt under stadens tidigaste år, enligt 1622-1628 års protokoll endast två gånger om året. Först under senare delen av 1600-talet hölls rådstuguförhandlingar varje måndag. Ärendena som avhandlades inskrevs förmodligen inte i någon så kallad tänkebok före 1622 utan antecknades uppenbarligen på lösa lappar eller pappersark.

På 1614 års riksdag hade emellertid Gustav II Adolf framlagt ett förslag om inrättande av ”konungslig hovrätt”, vilket resulterade i att bland annat Göta hovrätt inrättades i Jönköping 1634, till vilken bland annat Värmland kom att tillhöra. Med hovrätternas tillkomst ålades rådhus- och tingsrätterna att årligen insända en fullständig avskrift av den under det gångna året förda domboken. Originaldomböckerna från 1600-talets Filipstad gick förlorade genom 1694 års ödesdigra stadsbrand men i Göta hovrätts arkiv finns nämnda avskrifter eller renovationer av Filipstads äldsta domböcker från 1622 till 1628. Därefter felar domböcker för de närmaste sju åren beroende på att dåvarande justitieborgmästaren Mäster Lars (Laurentius Sigfridhi Carolstadius) omkring 1630 avvek från staden och sin tjänst, varvid han lämnade sin trassliga ekonomi och sina tjänsteplikter ouppklarade.

Sedan den arbetsamme och kunskapsrike domaren, underlagmannen i Värmland, assessorn i Göta hovrätt Petrus Hansson Dober 1636 fått uppdraget att under justitieborgmästarens vakanstid upprätthålla domaretjänst i Filipstad, finns från samma år en obruten följd av domböcker bevarade för resten av 1600-talet.

I domböckerna, eller tänkeböckerna som stundom kallades, inskrevs inte enbart brottmål och tvistemål etc utan även ärenden som gällde stadens förvaltning och andra beslut som gällde invånarnas och stadens allmänna intresse, de så kallade magistratsbesluten. Detta var en naturlig följd av att samma förtroendevalda som hade rättsskipande uppgift även tillhörde magistraten och hade ansvar för stadens förvaltning. Högsta ansvaret för den förvaltande verksamheten hade stadsborgmästaren.

Många borgmästare

Någon grundlig forskning rörande 1600-talets borgmästare i Filipstad har hittills inte företagits. Det enda försöket i den vägen återfinns i Gottfrid Kallstenius ”Filipstad 1611-1911” samt i Erik Fernows magisteravhandling ”Om Värmlands Bergslag och staden Filipstad” jämte samme författares värmlandsbeskrivning. I sin magisteravhandling säger sig Fernow ha funnit 16 borgmästare mot att han i värmlandsbeskrivningen reducerat antalet till 12. Kallstenius däremot har endast lyckats prestera 11 borgmästare som tjänstgjort i Filipstad under 1600-talet. Gemensamt för bägge författarnas undersökningar är att flertalet av uppgifterna är behäftade med större eller mindre felaktigheter samt att såväl Fernow som Kallstenius inte observerat att Filipstad i likhet med andra svenska städer under ifrågavarande tid höll sig med två borgmästare samtidigt, nämligen stadsborgmästare med ansvar för stadens allmänna förvaltning och en justitieborgmästare med rättsskipande och dömande kompetens.

Som tidigare nämnts utsågs stadsborgmästaren bland stadens invånare på allmän rådstuga, varemot justitieborgmästaren utnämndes av Kungl Maj:t. Förteckningen nedan, som upptar sammanlagt 24 borgmästare i 1600-talets Filipstad, är resultatet av en närmare undersökning, grundad på systematisk genomgång av 1600-talets domböcker från Filipstad. Förteckningen är uppgjord i den ordningsföljd vederbörande tjänstgjort, varvid är att märka att nr 8, 11 och 13 tjänstgjort under mer än en mandatperiod.

Vidare framgår av förteckningen att två stadsborgmästare tjänstgjorde samtidigt under tiden 1642-1649. Detta har sin naturliga förklaring däri att sedan hovrättsassessorn Petrus Hansson Dober utnämnts till häradshövding i Västmanlands län, var justitieborgmästarens tjänst obesatt under nämnda tid. I princip torde en av dessa ha fungerat, eller i varje fall betraktat sig som justitieborgmästare. Då emellertid ingen av dem hade fått kunglig fullmakt på ämbetet och sannolikt också saknade juridisk skolning och kompetens, har de i denna utredning rubricerats som stadsborgmästare.

Stadsborgmästare

1	Niclas Gilliusson de’Preez.
2	Håkan Svensson.
3	Olof Halvorsson.
4	Olof Ericsson.
5	Hans Andersson.
6	Zegul Larsson.
	Dessa 6 har tjänstgjort under okänt antal år 1611-1635.
7	Lars Hansson, omkring 1635-1638. Av Kallstenius förväxlad med justitieborgmästaren Laurentius Sigfridhi Carolstadius.
8	Wincenz Tossengzson, 1638-1639. 1a mandatperioden.
9	Måns Elofsson, 1639-1640. ”Måns Skräddare”, av Fernow och Kallstadius sammanblandad och förväxlad med nr 11 Måns Simonsson.
10	Olof Nilsson, 1640-1642.
11	Måns Simonsson, 1642-1646. 1a mandatperioden. Av Fernow och Kallstenius sammanblandad och förväxlad med nr 9 Måns Elofsson. Har därigenom felaktigt kommit att kallas ”Måns Skräddare”.
12	Hans Hermansson, 1642-1648.
13	Nils Månsson, 1646-1648. 1a mandatperioden.
11	Måns Simonsson, 1648-1652. 2a mandatperioden.
14	Johan Börjesson, 1648-1649.
13	Nils Månsson, 1652-1653. 2a mandatperioden.
15	Ewert Strokirk, 1653-1654.
8	Wincenz Tossengzson, 1654-1655. 2a mandatperioden.
13	Nils Månsson, 1655-1662. 3e mandatperioden.
16	Tosseng Wincentzson, 1662-död 1662 eventuellt 1663.
13	Nils Månsson, 1663-1665. 4e mandatperioden.
17	Jon Jonsson (Fernell), 1665-1667.
18	Jöns Börjesson, 1667-1672.
19	Peder Wastesson, 1672-1675.
20	Ingemar Tingvall, 1675-död 1692. Vakans 1692 till den 13 maj 1694. Då brann större delen av staden varefter stadsprivilegierna indrogs den 11 april 1695.

Justitieborgmästare

1	Laurentius Sigfridhi Carolstadius, 1624-?. ”Mäster Lars”. Avvek före 1631 från staden och sin tjänst, varvid han lämnade sin trassliga ekonomi och sina tjänsteplikter ouppklarade.
–	Vakant ?-1636.
–	Vakant 1636-1641. Under vakanstiden 1636-1641 tjänstgjorde hovrättsassessorn Petrus Hansson Dober Arosiensis som domare och lagkunnig i justitieborgmästarens ställe. Han bodde emellertid aldrig i Filipstad utan var bosatt dels på gården Bo i Karlskoga dels på Åsen i Sandseryds socken, Jönköping. Dober hade 1629-1636 varit underlagman och lagläsare i Värmlands lagsaga. År 1630 tjänstgjorde han som assessor i Åbo hovrätt och från 1634 till 1661 var han assessor vid Göta hovrätt i Jönköping. Den 31 augusti 1641 utnämndes han till häradshövding i Simtuna härad, Västmanlands län och kom därför att tjänstgöra vid Rådstugan i Filipstad sista gången den 20 december 1641. Under tiden 1642-1649 höll sig Filipstad med två stadsborgmästare samtidigt, biträdda vid de flesta sammankomsterna av kronobefallningsmannen Mårten Drost. Först 1649 tillsatte Kungl Maj:t en ny justitieborgmästare, varefter staden återgick till tidigare förhållanden med en stadsborgmästare och en justitieborgmästare.
2	Johan Danielsson Lindbergius, 1649-1672. Fick kunglig fullmakt på ämbetet 14/10 1648, gjorde sig skyldig till oegentligheter med stadens kassa, avled under dunkla omständigheter då han som stadens herredagsman bevistade riksdagen i Stockholm, som tog sin början den 18/8 1672.
3	Anderas Kienzel, 1673-1678. Utnämnd till bergmästare i Filipstad 16/12 1671, fick kunglig fullmakt den 10/2 1673 att tillika bergmästareämbetet även vara stadens justitieborgmästare. Avled i Filipstad den 24/11 1678.
4	Olaus Wallengren, 1679-1695. Fick kunglig fullmakt på ämbetet 8/1 1679. Den 13 maj 1694 nedbrann större delen av staden, varefter stadsprivilegierna indrogs den 11/4 1695. Wallengren blev därefter justitieborgmästare i Kristinehamn.