Ett resebrev från år 1823

Av Janet Backström Leffler (ättling av Kölsjö-folket)

Det var år 1823 – ungefär samtidigt som den unge studenten Gottlund vandrade på värmlandsskogarna för att besöka sina landsmän – som en ung svensk officer från Stockholm på liknande sätt vandrade i norra Hälsinglands skogstrakter, för att besöka sin släkt. Det var den blivande generalen Johan August Hazelius född 18/4 1797 i gården Berge, Hassela.

Som ung löjtnant tyckte han om att med packning på ryggen marschera i terräng och nu hade han kommit upp till sina fäders bygd Bergsjö-Hassela.

Ett par brev från år 1823, skrivna till hemmet i Stockholm, innehåller många intressanta berättelser. På Hassela Finnskog kunde man ännu i början av 1800-talet, tala finska, åtminstone någon av de äldsta i Kölsjö by, som då också kunde redogöra för släkten.

Efter att ha besökt högmässogudstjänsten i Bergsjö kyrka den sista maj 1823, då Hazelius fäste sig vid ”det uttryck av allmän kärlek, varmed vårt namn här på orten är omfattat, och som i synnerhet utbrister i full gråt, då talet sker om min äldre farfar och hans hus”, skriver han vidare i brevet:

”Flera gånger har jag av gråtande gubbar och gummor blivit omfamnad blott för mitt namns skull, och sådant känns.”

Möten i Köljsön

Vandringen fortsatte upp till Hassela där han besöker fädernegården Berge men han stannar inte där utan skyndar sig upp till Kölsjön.

”Tisdag eftermiddag vandrade jag till Kölsjön och fick där gott husrum. Jag besökte på kvällen och på morgonen flera gårdar och i alla fall träffade jag släktingar d v s 5-männingar med mig och 4-männingar med pappa, största delen härstammande från komminister Per Hazelius’ syster Karin Hansdotter född 1648 i Berge gård Hassela, – hon har fruktsamt utgrenat sin avkomma. I varenda gård räknade de sig som släkt med mig – här som i Hassela. Jag drack mycket mjölk hos mina kära släktingar finngummorna i fähusen. En fjärdings mil från mitt nattkvarter tittade jag på den tomt, där en dunkel tradition säger, att Hans Esbjörnsson, Pers far, eller hans far, som hette Esbjörn Hansson, skulle bott, innan han flyttade till Berge by, men detta motsades av andra, så att jag inte fick någon reda i påståendet.”

Hazelius säger vidare att folket i Kölsjön hade ”bruna ansikten och livliga ögon, kvinnorna var raska, godsinta och gingo i karlasysslor”. Den unge löjtnanten vände sedan åter till kyrkbygden ”hjärtans nöjd med det goda folkets välvilja”. I dessa resebrev har infogats vissa genealogiska anteckningar om de första Kölsjö-finnarna.

Per Anderssons ättlingar

Johan August Hazelius uppger om Per Andersson. Kölsjökoloniens grundläggare, och hans fyra söner, att de kommit ”från Tenhosea och Tarvaesia byar i Mordoniemi socken i Savolax, utvandrade derifrån i följd af någon slags förföljelse”. I marginalen har ditskrivits ”Heikelä hette Pehr Anderssons bostad i Mordoniemi”. Vidare skriver han att ”Kölsjöns nuvarande innewånare härstamma till stor del från dem. Heikelä, Tennhosea, Tarvaesia, Joris, Peckelä, Mackea, Kaxela, Taskela är namn i Hassela, uppkallade af dem.

När jag besökte Kölsjön, var det med ynglingarörelse jag der i varje menniska trodde mig se en anförwandt. Jag wandrade dit ensam från Hassela kyrka. Det var i dessa lyckliga år, då man går sjungande, upprymd genom skogen…”

159 år senare

År 1982 – etthundrafemtionio år senare – var jag ute i samma ärende som Hazelius men jag åkte bil hela vägen upp till finnskogen och Kölsjön. Domänverket hade byggt väg till sina skogsavverkningsplatser. Det var en helgdag. Ingen mötte mig och ingen mötte jag, men mina anfäder sa, att jag hittat rätt.

Grundstenen, lagd år 1600 till första bostaden vid Östra Kölsjön, fanns bland ris och stubbar i hygget. Jag fann deras risugnar och deras fiskeställen vid Kölsjöarna och hörde dem sjunga sina mässor vid myrarna i dimman. Jag fann kyrkoruinen, där inom bogårdsmyren vilar de. Utan dem funnes jag inte.