Den indelte soldatens vardag

Av Harald Persson

Vid föreningsmötet 30 nov på Gamla Badhuset, Karlstad, och inför ett förvånansvärt litet antal släktforskare gav Björn Lippold, anställd vid Regementsmuseet P4/Fo35 Skövde, en färgstark berättelse om den indelte soldatens liv i helg och söcken. Själv från soldatsläkt kunde Björn Lippold ge sin syn på upplevda kontakter med indelta soldater i deras egen miljö i soldattorpen.

– Vilka var det som sökte sig till indelningsverket? – Vad hade soldaten för social bakgrund? – Vad fick soldaten för yrke och utbildning? – Vad blev det av honom när han slutade som aktiv? Pension? – Hur stor familj fanns det i de små soldattorpen?

Björn Lippold redogjorde för det resultat som Centrala Soldatregistret nått i och med att ett samordningskansli inrättats vid P4/Fo35 i Skövde dit fn 10 landskapsregister anslutit sig, Södermanland, Skaraborg, Småland, Älvsborg, Uppland, Skåne, Gotland, Östergötland, Halland och Bollnäs Soldatregister jämte Krigsarkivet i Stockholm.

Indelningsverket inrättades i Sverige 1682 och följdes av landskapsvis fastställelse under åren som följde. När indelningsverket 220 år senare ersattes av ett värnpliktssystem hade ungefär 300.000 man varit i kontakt med verket. Om man lägger till att varje soldat varit gift och haft fem barn blir det cirka två milj människor som måste registreras.

Två övningar

En indelt soldat kallades årligen till två övningar, vanligen i juni och september. Det var under de tider som lantbruket hade lågsäsong. Soldaten fick lära sig att läsa, skriva och att förstå. Det sista, att förstå, är viktigt. Där formades den blivande medlemmen av samhället som hade sänt denne oslipade diamant och som fick honom tillbaka bättre utbildad. Men inte bara detta, soldaten fick även en gedigen fackutbildning i yrken från Dräng till Pistolsmed, Skomakare, Skräddare, Smed, Snickare eller Timmerman.

Den indelte soldaten kom åter i det kommunala livet som en person som bar med sig kunskap som inte andra hade kunnat bibringa sig. Andra i kommunen, det gäller prästen, skolläraren och klockaren som var de normalt bestämmande, hade inte varit utanför landets gränser medan soldaten som kom hem hade varit i främmande länder som Finland, Ryssland, Tyskland, Frankrike, Danmark och Norge. Det där var viktigt. Det gav en social hylla att placera den hemvändande soldaten på. Han var ingen nolla. Han hade sett mer, gjort mer och förhoppningsvis visste mer. Och i de svältfödda socknarna sågs den hemvändande soldaten som en rikeman eftersom han till skillnad från andra hade en sold som betalades med riksmynt.

Soldatänkan

Det förutsattes att den indelte soldaten skulle vara gift. Här kunde ibland uppstå problem som Björn Lippold gav exempel på, när efter två krig änkan gav plats i sitt soldattorp för den tredje indelte soldaten och både den förste och andra dök upp efter diverse långa marscher från främmande territorier. Det fanns ingen Röda kors organisation som på den tiden hjälpte till. Efter kyrkoherdens brev till biskopen och biskopens brev till ärkebiskopen löstes problemet salomoniskt genom att äktenskapet gällde. Tänk, det skulle sunda förnuftet kunna ha sagt från början.

Men soldatänkans skydd var praktiskt taget noll. Hade hennes man avlidit i tjänst, så måste hon flytta från torpet. Vart hon flyttade brydde sig vanligen ingen om. Och där fanns problemet genom att det inte alltid fanns ett backstugetorp tillgängligt och inte alltid fanns en vilja i socknen att hjälpa till. Även här hängde det på soldatens image i socknen. Vi får inte glömma att den indelte soldaten hade tillfört socknen något väsentligt, sitt yrkeskunnande, sin vidare världserfarenhet, sin genom de årliga övningarna uppdatering av dagsläget. Inte minst viktigt var att den indelte soldaten genom sin sold var en av de få som i det ursprungliga svenska samhället tillförde detta kontanter.

Det indelte soldaten var en betydelsfull person ute i byarna. Redan att han av överheten hade fått sitt namn ändrat uppfattades som en accept på att honom skulle man lyssna på. Han bekräftade detta genom att visa sig inneha kunskaper i något yrke, djupare kunskaper än vad som var vanligt (de var senare inlärda). Få var de soldater som inte infriade dessa på dem ställda krav.

Vad ska vi göra idag?

Björn Lippold poängterade att det är viktigt för de föreningar som samlar in material om indelta soldater att leta reda på och skaffa muntlig tradition från soldatens barn och släktingar. Där finns en skatt av dokumentation och miljöbeskrivning som vi ganska snart mister i och med att personer dör, blir minnessvaga och allmänt åldras. Släktforskarna i Värmland lyssnade noga på dessa synpunkter.