Christian Gunnarsson
Kapellpredikanten som med oförtrutet flit skötte sitt anförtrodda ämbete
Av Peter Borg
Som alla vi släktforskare, har jag naturligtvis en favoritsocken. Av olika orsaker har det blivit Borgviks socken här i Värmland. Dels har jag en hel del anor där i många led på min farfars sida, dels vistades jag mycket där hos släktingar under min barn- och ungdom. Då jag ägnat mig åt släktforskning i snart tjugo år och lagt ned en hel del tid på just Borgvik, blir det ju även naturligt att intressera sig för människorna och miljöerna omkring just själva släktforskandet. Många av läsarna känner säkert igen sig i den här reflektionen. Av alla de socknar jag har forskat i, har jag inte stött på ministerialböcker som är så detaljerade som just Borgviks åren 1770-1802, då kapellpredikanten Christian Gunnarsson tjänstgjorde i Borgviks socken i Grums härad.
Christian Gunnarsson
Gunnarsson var född i Nordmarkshyttan, son till en gruvfogde. Gick i Filipstads skola, Carlstads gymnasium under namnet Christiernus Norelius, studerade i Uppsala 1752 under namnet Christianus Gunnarsson Wermelandus. Efter diverse kortvariga tjänster tillträdde han befattningen som kapellpredikant i Borgvik, som på den tiden var kapell- och annexförsamling till Grums. Han var gift med Catarina Gröndal, dotter till handelsmannen Joel Gröndal i Kristinehamn. G var även svåger till den mäktige brukspatron Schagerström i Borgvik. Han var tydligen mycket omtyckt i Borgvik, ty vid visitationen 1774 betygade församlingen att ”de aldrig nog kunna tacka honom för hans oförtrutna flit att sköta sitt anförtrodda ämbete”. Han avled 1802 i Borgvik.
I sin kyrkobokföring var G mycket noggrann och detaljerad. Han har skrivit till i kanten på vissa notiser i de gamla födelseböckerna data som ”blef församlingens kyrkvärd” och ”dödde 1783 om våren”, samt ”denna NN blef prästen Lifgrens hustru”. Uppgifter som i dag kan ha stort värde för oss släktforskare, då vi alla vet att födelseböcker från 1700-talets början kan vara både svåtlästa och kryptiska.
De böcker som framför allt är av största intresse, är givetvis begravningsböckerna. Där har han på ett mycket detaljerat sätt beskrivit de döda och deras levnadssätt. Här kommer några exempel:
Enkan Elin Bengtsdotter
”1771 Aug. den 25 begrofs aflidna kyrkoväcktaren Olof Thomassons enka Elin Bengtsdotter af adj. herr Jakob Ekstedt, som lefvat armt i 62 år och dödt af hufvudsjuka. Njöt i lifstiden församlingens allmosor.”
Bonden Nils Olofsson
Redan här märks att notisen är mycket mer detaljrik än vad vi är vana vid.
”1773 Fedr. 28 begrofs bonden Nils Olofsson fr. Biurtan af Chr. Gunnarsson som dödde d. 23 af hetsig feber sedan han lefwat i 58 åhr, varit gift i 28, aflat 12 barn, född i Flokerud men flyttade hit från Segoltan i Eds sockn.”
Kyrkovärden Bryngel Pehrsson
”1778 Nov 1. begrofs kyrkovärden och arrendatorn på Arnäs Bryngel Pehrsson af Chr. Gunnarsson som dödde af lungsot och blodstörtning efter 48 åhrs beskedlig lefnad. d 24 octbr. Han var en välmående man, klok bonde, flitig arbetare och en hedersman i sitt stånd.”
Gunnarsson borde ha varit väl bekant med allmogen då han har noterat ök- och smeknamn på vissa döda. Här följer några exempel på detta.
Fattiga enkan Karin Andersdotter
”1773 Sept 19 begrofs av Gunnarsson gamla fattiga enkan samt almosehionet Karin Andersdotter från bruket som dödde d. 12 af gikt hvarti slog sig vattusot sedan hon låg sjuk 8 dagar efter en beskedlig arbetsam lefnad af 75 åhr. Hon var en klok menska och kallades denn tjocka Karin.”
Enkemannen Erich Persson
”1781 16 oct. begrofs af G. enkemannen Erich Persson i N. Borgvik som dödde af efter 1 timmas sjukdom förmodligen af någon böld i bröstet sedan han lefwat enfaldigt och christeligt i 56 år. Han var en spensk karl men arbetsam och gudfruktig, hade stora läppar hvaraf han kallades Läpp-Erich.”
Brukspatronessan Greta Cajsa Gröndal
Så här skriver han om sin svägerska.
”1782 den 14 Juli bisattes i sitt vackra hvilorum brukspatronessan i lifstiden högädla fru Greta Cajsa Gröndal brukspatronen högädle herr Olof Schagerströms kära fru som dööde d. 10 Julii efter 4 ½ dygns häftig sjukdom af styng och 46 ½ års mycket behaglig lefnad både för Gud och människor. Hon var en ibland vår tids skönheter utan att äga någon af de odygder som gemenligen pläga följa de vackra. Hon var både särdeles dygdig och ödmjuk samt god och behaglig. Hon begrofs af herr prosten Joh. Ågren i Borgviks kyrkograf.”
Jordägaren Nils Larsson
”1796 7 aug begrofs af G. jordägaren Nils Larsson som dödde d. 31 Julii af långvarig sjukdom som ingen förstod sig uppå. Den började liksom tära på förståndet, han började grubbla i trons saker och därunder hvarken åt eller drack. Som sådan lades han till sängs och efter 8 dagars sängliggande dödde. 68 år gl.”
Bonden Olof Andersson
Ibland rinner dödsnotiserna ut i rena levnadsbeskrivningar, som t.ex.
”1775 aug d 20 begrofs af Gunnarsson bonden Olof Andersson ifrån Öfverud som dödde d 13 af magtving varmed han i lång tid varit besvärad af efter 58 års lefnad. Han som varit född i Brunskog haft tjänst på åtskilliga ställen, varit den härdigaste dräng och bäste som i hans tid fanns, så att herrskaper kämpade vem som skulle vinna honom till sin tjänst. Han förfärdigade all slags anslag intill vagnar var beskedlig och nykter lade ihop pengar som dräng, löste in 1/8 dels jord i Öfverud men blef sedan han blef gift en ussling både till kropp och förmögenhet, som bygde hus strax han blef gift men förmådde aldrig i sin tid inreda dem utan bodde i rum som hvarken fanns fönster eller golf och knapt tak, af naturen var han storlemmad och massive, men sjukdom och missnöje gjorde att han förtorkades så att man kallade honom såsom ett tillökningsnamn Gikten därför att han icke underhöll sin förra tjocklek.”
Dannemannen Nils Ersson
”1777 aug 3 begrofs af G. dannemannen beskedlige Nils Ersson från Wermerud som dööde d 27 Juli af ålderdomssvaghet efter så när 80 års beskedlig och ärbar lefnad, som var född i Stora Skärmnäs 1692 gift till Wermerud först med en enka 1724 sedan med en piga 1725 med hvilken han sammanaflade 12 barn, 9 döttrar, 3 söner hvaraf 9 lefde efter honom och de lefde tillhopa till 1769. Han var stor och stark, hade föra lemmar och var öfvermåttan arbetsam, hade aldrig varit sjuk icke en gång när han dödde, utan lades till sängs af pur matthet påsketiden och slocknade ut d 27 Julii.”
Dragonen Johan Bergqwist
Och så till kronan på verket!
”Dragonen Johan Bergqwist var född i Nor men dödde på Södra Borgvik 87 år gl den 4 december 1776. Han gick i sin ungdom i Carlstads schola tills han blifvit gymnasist, lärde sedan kopparslagembetet och blef däruti gesäll. Åhr 1713 blef han skriven till soldat. För Gadebusch blef han skuten framför brösthinnan, hvarefter han behölt till åminnelse en knyl stor som en karlnäfve; Vid Tönningen blef han fången, ranzonerade sig sjelf genom det han kastade sin vakt i strömmen, blef sedan skrifven under Fersens dragonregemente Commenderad till Norige blef han skuten först vid Vinger genom höften, sedan för Dronthem genom benen; uthärdade marschen öfver det bekanta Doverfiell, hvarest flera hästar under honom fröso ihjäl. Då regementet sedermera efter freden blef indraget lät han inroullera sig bland Uplänningarnes ryttare, bevistade finska campagnen, blef fången, förd till Narva ranzonerade sig sjelf medelst sin vagts ihjälskutande kom tillbaka och vid Willmanstrands fästning blef skuten i magen, men kulan stante emellan magskinnet och isterhinnan, hvarpå han sedermera fick afsked med underhåld, hvarefter han giftade sig och födde sig med sitt hantverk. Blef fader för 6 barn. Stor till växten och icke mindre till hjärtat. Var aldrig sjuk förrän i våras af frossan hvarefter han aldrig kunde hämta sig; Kom till Södra Borgvik 14 förut och dödde behållande likväl sin kropps och sinnesstyrka så att han godt som gick och dödde.”
– – – – – – – – – –
Detta var några exempel ur Borgviks begravningsböcker under kapellpredikanten Gunnarssons tid, 1770-1802. Tänk om alla präster hade skrivit så mycket om våra förfäder, vilken guldgruva det skulle ha varit för oss släktforskare.
Jag har införskaffat mikrofilm och mikrokort om Borgvik, och ställer gärna upp med uppgifter ur kyrkoarkivet, dock inom rimliga gränser.