Min släkting

Göran Perssons son Anders, född 1605 i Hassela i Hälsingland

Av Janet Leffler, ättling av Klövsjöfolket i Hassela

Anders, Rik-Örjans son, blev i maj 1626 inskriven vid Uppsala universitet. Om hans ungdom vet vi ingenting. Möjligt är att den unge finngossen fått sin första undervisning nere hos prästerna i Bergsjö (Hassela hade ej egen präst denna tid) och kanske sedan vid läroverket i Gävle som fanns redan på 1500-talet. I Uppsala universitets matrikel 1595-1632 heter det under år 1626: Den 4 maj…Andreas Georgij Helsingius.

Nu kom Anders in i större förhållanden: Akademien hade just denna tid fått stark vind i seglen, inte minst genom Gustaf Adolfs frikostiga donationer. Nya konstitutioner utgavs samma år (1626) och frekvensen var betydande. År 1636 fanns tusen studenter vid akademien, 54 adelsmän och 30 lärare. Man försökte hålla sträng ordning bland studenterna. De skulle dagligen morgon och kväll, läsa sin bibel, aldrig missbruka Guds namn, regelbundet gå till gudstjensten och nattvarden. Man var mycket morgonpigg på den tiden: disputationer kunde börja kl. 6 eller 7, men höll då inte på längre än till kl. 11 på förmiddagen.

Teologien var viktigaste ämnet. Man talade och skrev på latin. Anders disputationsår i Uppsala är åren 1634 och 1641, och däremellan har han också vistats i Delsbo 1640, där det berättas i en dombok, att en ”studios ben:d Andreas Georgij” besvärat sig, att han lagt ut begravningskostnader för en studiekamrat i Uppsala med 16 daler kopparmynt, som dennes fader, bonde i Långed i Delsbo socken, lovat återbetala. Anders ombedes nu att sälja den avlidnes kvarlåtenskap i Uppsala och behålla pengarna som betalning.

Anders första disputation ägde rum den 28 februari 1634 efter sex års studier. Det var över ämnet: Om själens väsen i sig och sättet att bilda den. Fader Rik-Örjan och farbröderna uppe i Kölsjön har säkert känt sig stolta över sin representant i lärdomsstaden. På titelbladet på denna första disputation kallar sig Andreas Georgij för övrigt för första gången Hatzelius. Ofta skrives sockennamnet på detta sätt (Hatzela) under 1600-talet. Att man redan tidigt tytt namnet såsom sammanhängande med hasselbuskar, framgår därav att sockengillet tidvis haft en hasselbuska som emblem.

Anders andra disputation för filosofie magistergraden ägde rum i Uppsala den 5 maj 1641 i ämnet ”En dissertation som framlägger vissa påståenden, hämtade ur filosofiens olika delar”. SRM Stipend., står det i underrubriken. Det kan ej betyda annat, än att Anders sökt och innehaft s.k. stipendium regium, ett av de år 1624 instiftade 64 stipendierna från kung Gustaf Adolf.

Sedan magister Anders Hatzelius nu avslutat sina studier, gällde det att se sig om efter en lämplig befattning. År 1642 fick han en tjänst som Conrector (biträdande rektor) vid katedralskolan i Uppsala. I skolans protokoll den 17 maj 1643 står skrivet: magister Andreas Georgij, skolans conrektor blev tilltalad därför att han agat en pojke, och blev förmanad att avstå med sådant. Andreas säger till sitt försvar, att pojken ifråga skadat skolans trädgård, ristat i träden så att de fördärvats och då pojken so ofta varnats så statuerade Andreas exempel, andra till varnagel.

Strax därefter fick skolans rektor klaga över många pojkar, som går omkring och sjunger och inte går i skolan, varför han begär en viss läsordning. Över förhållandet mellan rektor och biträdande rektor, kastar en episod från 1644 bättre ljus. Vid skolan fanns musikanter. De hade uppträtt på marknad i Uppsala genom att gå från dörr till dörr och spela och sjunga. De hade fått 70 daler av sin publik, vilket belopp rektorn stoppade i egen ficka. Andreas gör gällande att tredjedelan av summan är hans. Rektorn svarar då, att magister Andreas aldrig har sagt något om det före uppträdandet, ”aldrig är ni med på skolans sammanträden, och när jag i skolan är magister Andreas borta”.

Den 8 oktober 1645 skrives i skolans protokoll, att conrektoratus här i skolan är vakant. Magister Andreas har alltså lämnat sin befattning vid skolan. Enligt uppgift har magister Andreas detta år blivit prästvigd.

Alla källor uppger att han varit krigspräst och regementspastor. Troligen gick han ut i trettioåriga krigets sista år och svenskar kämpade änni i Tyskland år 1645. Hittills har endast påträffats en enda ”Herr Anders”, som tjänstgör från år 1645 som krigspredikant vid Dömitz och Warnemünde skans i Tyskland.

Hemma i Hälsingland har under tiden fader Rik-Örjan på Skarpängie givit sin gård åt sonen år 1646. Hemmanet åtnjuter skattefrihet från år 1649. Mäster Anders, som han nu kallas, har gift sig med Elisabeth Larsdotter från Enånger.

Mäster Anders är återkommen från Tyskland och söker nu tjänsten som kyrkoherde i Bollnäs. Han provpredikar i Bollnäs och efteråt uppläses ärkebiskopens brev om den lediga tjänsten och församlingen tillfrågades om ”dem behagade Magister Andreas gåvor och tjänst” eller om någon hade emot honom. Församlingens svar blev: ”Hans tjänst behagar oss väl, vi ha intet emot den vördige mannen, Gud give att vi kunde leva och göra efter hans lärdom”. I februari 1651 installeras Anders i Bollnäs kyrka. Den 26 februari 1651 utfärdade drottning Christina fullmakt på tjänsten.

Det praktiska arbetet på prästgårdens marker torde ha krävt Anders omsorg ty hans hushåll deklarerade samma år inte mindre än 4 drängar och 5 pigor, 2 inhyses och prästfolket, summa tretton personer. Och kanske var det just ute på åker och äng, som Anders stötte ihop med en grannes legopiga, som fick sig ”två blånader” av sin själasörjare, vilket kostade 2 mark. Denna gång slapp han inte ifrån ostraffad.

En och annan notis i domböckerna i arvsangelägenheter samt några brev till domkapitlet kastar ljus över Mäster Anders sista år. Hans tjänstgöring i Bollnäs församling blev inte lång. År 1652 låter Anders för första gången utbjuda fädernehemmet Skarpiänge i Delsbo. Han har ett testamente med sin hustru Elisabeth som gäller hemmanen både i Hassela och i Delsbo. Med all sannolikhet var det sjukdom som gjorde att han upprättade testamentet. Kanske hade Anders hälsa blivit knäckt under krigsåren i Tyskland?

I brev till ärkebiskopen meddelades, att ”Gud har hädankallat kyrkoherde Magister Anders Hatzelius, vilken avsomnade den 27 januari 1655”.

Mäster Anders Hatzelius, som med rätta räknats bland märkliga män i Hälsingland. Lärd och framstående blev han, finnpojken från Hassela, den första Hazelius-prästen, hedrad med många viktiga uppdrag, som slutade son levnadsbana som själasörjare i landskapets förnämligaste församling, medan släkten – farbröder, kusiner o s v – under samma tid ännu levde vildmarksliv, och många gånger även rövarliv på skogarna däruppe!