Längs vägen. Livsöden, fakta och skrönor från Rudskogabygden

Bokgruppen i Rudskoga (Anders Höglund, Hannu Olsson, Lena Olsson, Håkan Nordström, Lennart Jonsson och Lillvor Ivarsson). Norlén & Slottner 2025.

Rudskoga i Värmlands sydöstliga hörn är en socken som skildrats i några tidigare utgivna, tunna böcker. Men någon riktig sockenbok har inte funnits. Tills då i början av 2025, när den här boken kom ut.

Eller är det en riktig sockenbok? Det är en vacker bok i stort format, med många mycket väl återgivna och utmärkta bilder. Boken skall innehålla ” livsöden, fakta och skrönor ”. Men frågan är, om inte tonvikten på skrönorna blivit något större än vad den borde ha varit.

Det är inte särskilt många avsnitt i boken som baseras på arkivforskning. En stor del av historien berättas ur minnen – och det kan också ha sina poänger. Det är viktigt att bevara muntliga traditioner och det här man gjort här.

Men går det att skriva hela socknens historia med bara den här typen av källor? Ambitionen tycks ha varit, att texterna skall vara korta och lättillgängliga – då hänvisas vid några tillfällen till en text som finns i ” hembygdsföreningens dator”. Hur skall denna göras tillgänglig? Hade det inte varit på sin plats att verkligen ha en grundtext som faktiskt beskriver skolans och undervisningens historia och sedan kompletterat med Rudskogabors minnesbilder?

Många av berättelserna är förtjusande, som” Min roliga snälla fröken” som tog med skolbarnen till Stockholm på 1940 -talet (sid. 108 – 109). Jag är nyfiken på hur man lyckades få en modern skola 1960 – det skall ha varit en enskild Rudskogapolitikers förtjänst i Visnums storkommun. Det skulle vara mycket intressant att få reda på mer.

Det som istället får mycket plats är kuriosa och berättelser om original. Och varför börjar allt med idrotten? Bokens struktur är inte klar, även om den i förordet anses vara” väldigt lagom” vad nu skribenten menar om det. Det går att använda som uppslagsbok, men inte utan problem. Det finns inte heller något sak – och personregister.

Något, men inte mycket står att läsa om Rudskoga kyrka. Två rätt magra sidor, för att vara exakt. Medan Taborkapellet i Mo, som inte ens ligger inom socknen får sin beskrivning. En unik sak kring Rudskoga är jordgubbsodlingen som naturligtvis får sin skildring. Det finns många intressanta berättelser – men jag är också nyfiken på den företagsekonomiska sidan. Det gamla företaget Finnerödja Bär försvann och istället kom Värmlandsbär – men hur detta gick till får vi inte veta så mycket om. På omslaget och ryggsidan finns en siffra 1. Det antyder förstås att det kan komma en fortsättning.

Det hoppas vi på – kanske kan det då handla om den historien som det inte finns så mycket folkminnen kring.

Carl-Johan Ivarsson