Svanskogsfamiljen som blev migranter på Göta kanal

av Carl-Johan Ivarsson

En vanlig bild av livet ”förr” är de begränsade horisonterna. Vi tror ofta att människor före mitten av 1800-talet inte reste längre än till nästa by och på sin höjd till nästa socken. Det stämmer delvis, men det finns också många exempel på motsatsen. 1840 tog en familj från Svanskog steget, och flyttade till Östergötland. Då torde Göta kanal ha spelat en avgörande roll.

Att flytta långt är självfallet beroende av de praktiska möjligheterna att förflytta sig. Redan på 1600-talet flyttade människor från östra Finland till västra Sverige, och skogsfinnar drog till Nya Sverige.

Men före järnvägarnas öppnande, så var det möjligheterna till sjötransport som var avgörande för möjligheterna att förflytta sig över längre avstånd. Under några årtionden var kanalerna mycket betydelsefulla. Göta kanals öppnande 1832 knöt samman östra och västra Sverige. Naturligtvis hör även Säffle kanal till detta tidsskede.

Jan Pettersson, född 18 april 1807 i Tängelsbyn, Svanskog och hans hustru Kajsa Jansdotter, född 6 juni 1808 i Långserud kom från gården Bockstad i Malåna, Svanskog till Västra Husby i Östergötland 1840. Då fanns också sonen Emanuel, född 19 januari 1838 i Malåna.

Pettersson står i husförhörslängden som ”före detta artillerist”. Om Jan Petterssons koppling till artilleriet är inte särskilt mycket känt, men detta truppslag hade värvade soldater och tillhörde de som attraherade människor utan egendom, torparbarn och även resandefolk.

Jan var själv född utom äktenskapet och hans bakgrund är inte helt klar. 1834 stod han som dräng i Hallanda i Svanskog. I november 1836 gifte han sig med Kajsa Jansdotter och ett drygt år senare föddes Emanuel. 1840 gick flyttlasset från Malåna – men nu betydligt längre, till Vik i Västra Husby socken i Hammarkinds härad, Östergötland.

Göta kanal
Vad det var som fick Jan Pettersson och hans familj att flytta ca 30 mil vet vi inte – för det skulle vi behöva dagböcker eller brev. Men det som gjorde det möjligt var utan tvekan kanalförbindelser. Göta kanal öppnade hela sin sträckning hösten 1832.

Vik ligger invid sjön Asplången som är en del av Göta kanals vattensystem. Det var alltså bara att stiga av båten, kanske vid någon av slussarna som kanalen passerar mellan Asplången och Söderköping.

Nu kom också familjen att utökas med fler barn. Lovisa föddes 19 augusti 1841 i Vik, Johan Wilhelm föddes 26 maj 1844 i Lilla Alingsbo och Axel 20 september 1849 på samma plats (död 16 januari 1852).

Familjen blev dock rörlig även på sina nya hemmamarker. 1842 flyttade man till torpet Lilla Alingsbo, 1845 anges man i husförhörslängden ha flyttat till Skärkinds socken men det verkar aldrig ha blivit av utan 1846 noteras familjen som inflyttad på Måltorpet. 1851 gick flytten till Gäverstad i Västra Husby.

Jan Pettersson dog den 17 april 1852, 44 år gammal. Då bodde man kvar vid Gäverstad, men som dödsorsak anges i död- och begravningsboken ”vådlig händelse vid Tälla såg”. Hustrun Katarina levde ytterligare fyra år, till den 14 april 1856, då står hon skriven ”På socknen” i Västra Husby. Hon anges ha varit ”sjuklig en lång tid”.

Hemmet splittrades alltså tidigt, och de överlevande barnen skiljs åt. Kristina Lovisa förblir ogift, och dör 1895 i S:t Olai församling i Norrköping. Johan Wilhelm flyttar 1863 från Tjärholm i S:t Anna socken till ”Obestämd ort” – och försvinner ur kyrkobokföringen.

Blev livgrenadjär
Det militära livet som kommer att prägla den i Svanskog födde sonen Emanuels liv. Han kom till backstugan Smedstorp under Eke i grannsocknen Östra Ryd. Han antogs den 19 december 1862 till livgrenadjär för roten nr 26 för Kihl i Östra Ryds socken, vid Kungliga Första Livgrenadjärregementet. En grenadjär var ursprungligen en soldat som var utrustad med handgranater, men det blir beteckningen på de båda infanteriregementena i Östergötland. Han får nu namnet Grip som han bär resten av livet. Namnet Grip är förstås kopplat till sagodjuret grip som finns med på Östergötlands landskapsvapen.

Emanuel blev den förste livgrenadjären på Smedstorp som sedan övertas av två efterföljare innan indelningsverket avskaffas under 1900-talets första år.

Emanuels längd noterades till 5 fot 7 tum, alltså 170 cm. 1868 fick han kommendering på Långholmen. Annars var livgrenadjärens liv likt andra soldaters, där Grip under större delen av året ägnade sig åt att bruka och odla sitt torp, avbrutet av övningar vid Malmen väster om Linköping.

1865 ingick Emanuel Grip äktenskap med Charlotta Andersdotter Ljungberg, född 23 april 1837 i Västra Husby. Familjen utökades med barn: Lovisa Kristina, född 11 januari 1866 (död 28 juli 1879), Augusta Charlotta, född 22 december 1867, Frans Fredrik född 13 februari 1871, Hilda Maria född 25 februari 1874, Anna Elisabet född 19 januari 1876 (död 7 augusti 1879). Två av barnen dog alltså med några veckors mellanrum sommaren 1879. Det handlar i båda fallen om scharlakansfebern som skördar offer bland flera barn i socknen detta år.

Det finns annars inte så mycket information om honom i generalmönsterrullorna, där han får avsked 31 mars 1881. Detta år noteras i husförhörslängden, att Emanuel ”Rest till Amerika”. Om detta stämmer, återkom han snabbt. 1882 flyttar Emanuel och hustrun och två barn till Hållstad, 1884 till Kihl frälse och 1887 till en stuga vid namn Gripsholm under Östra Ryds Klockaregård. Emanuel dör den 8 mars 1889. Han är inte mer än 51 år gammal.

Små skulder
Emanuel Grips bouppteckning (Skärkinds häradsrätt FII:21, ht 1889, § 1 nr 6), är inte så innehållsrik. En sida räcker för att redovisa kvarlåtenskapen. Tillgångarna består huvudsakligen av bostadshuset, på Klockargårdens mark, värderat till 200 kronor. Gångkläder, möbler och husgeråd finns också bland tillgångarna. Eftersom skulderna endast gäller småsummor, på sammanlagt 31:43 kronor, så blir behållningen ändå 248:57. Hustrun Charlotta var uppenbarligen inte skrivkunnig, eftersom hon undertecknat ”med handen på pennan”.

Hustrun Charlotta överlevde sin make länge, nästan 40 år. Hon gick ur tiden den 9 februari 1929 på Ålderdomshemmet i Östra Ryd, och var då nästan 92 år gammal.

Så slutar berättelsen om Emanuel Grips familj. Vad som hände med hans barn har inte utforskats. Dock verkar inte någon släktforskare ha intresserat sig för familjen, eftersom han saknas i släktdatabasen Disbyt.

När man talar om migration, framför allt över Atlanten, så används de engelska orden ”pull” och ”push” för att klarlägga motiven till att flytta. Om det var saker som drog till Östergötland än som stötte bort familjen Jan Pettersson från Svanskog 1840, vet vi inte. Familjen blev kvar men kan knappast ha sägas avancerat socialt. Emanuel Grip verkar dock ha levt ett skötsamt liv, med små skulder och att han kunde bo i en egen stuga – även om den stod på ofri grund.

Få spår i arkiven
Familjen tycks inte ha lämnat några betydande spår efter sig i de olika arkiven. Måhända skulle en noggrann genomgång av t.ex. häradsrätts-
och sockenstämmoprotokoll kunna ge mer fakta. Men då behöver man titta på två olika härader: Hammarkind och Skärkind, och två olika socknar: Västra Husby och Östra Ryd.

För en som själv genomfört en migration mellan dessa båda olika delar av Sverige, som skrivaren av dessa rader, blir Jan Pettersson och Emanuel Grip en påminnelse om att många erfarenheter har människor gjort förut.

Det finns några små minnesmärken över Emanuel Grip och hans familj som är synliga idag. Viktigast är att stugan Gripsholm finns kvar! Hembygdsforskaren Ingemar Furenhed i Östra Ryd berättar, att han minns stugan när han åkte vägen förbi till Skärnäs skola på 1950-talet. 1939 fanns Gripsholm med i fastighetsförteckningen under rubriken ”Å ofri grund belägna fastigheter”. Den som övertog efter Grips var socknens orgeltrampare. Fastigheten avsöndrades senare från Klockaregården och har beteckningen Klockaregården 1:3. På senare år har huset genomgått en omfattande om- och tillbyggnad och har nu en mycket stor altan. Gatuadressen är Kulefallsvägen 17.

På den närbelägna kyrkogården i Östra Ryd kan vi anta att Emanuel och hans hustru Charlotta är begravda. Någon gravsten finns dock inte kvar.