Kyrkvärden i Kila dömdes för förskingring och förfalskning

av Carl-Johan Ivarsson

Söndagen den 28 juni 1936 var en stor festdag i Kila församling. Det var dags för ett återöppnande av kyrkan, som varit stängd under en längre tid för renovering. Biskop J. A. Eklund var på besök, assisterad av präster från kontraktet och grannförsamlingarna och fem präster födda i Kila.

Men högtiden skedde i skuggan av en rättegång i tingshuset i Säffle, som ägt rum bara en dryg vecka förut. Lördagen den 20 juni dömde Näs häradsrätt förutvarande kyrkokassören och kyrkvärden i Kila församling Oskar Olsson i Södra Ed till sju månaders straffarbete för förskingring och förfalskning. Det var ”en dyster och trist tavla som målades upp”, konstaterade Säffle-Tidningen.

Ansedd som redbar och sparsam
Vad var det som hade hänt i denna lokala skandal? Även om den bevarades i folkminnet, så var det sällan så att saken ventilerades offentligt. Oskar Olsson, kyrkvärd och kassör för både kyrkan och skolan, av gott anseende i bygden och ansedd som redbar och sparsam. Hur kunde det gå så illa?

Det går dock att få en ganska god bild med hjälp av handlingarna från rättegången och den föregående av landsfogde Otto Rosengren ledda polisundersökningen, som finns bevarade i Näs härads dombok 1936.

Oskar Olsson var född 1871 i Götterstad i Millesvik. Till Kila kom han 1903 då han startade en såg i Norra Ed. Två år senare ingick han äktenskap med Gerda Charlotta Nygren, dotter i huset på gården Skansen i Södra Ed. Två döttrar och tre söner fanns i familjen.

Den 15 december 1935 utsågs en ny ordförande i Kila kommunalfullmäktige och kommunalnämnd. Karl Johansson i Bunäs efterträdde förre folkskolläraren J. G. Ekman i dessa uppgifter. Johansson hade tidigare varit ledamot men inte haft någon närmare kännedom om kommunens kassor. Fullmäktige hade nu givit en ny instruktion för kommunens revisorer. Till kommunalfullmäktiges sammanträde hade de utsedda revisorerna, folkskollärare Bertil Cronborg och hemmansägare Herman Peterson meddelat att det fanns kassabrist i de av skolkassören Oskar Olsson förvaltade kassorna på inte mindre än kronor 10.634:82. I dagens penningvärde motsvarar denna summa 384 160 kronor!

Detta var självfallet ytterst anmärkningsvärt, och i sin rapport konstaterade revisorerna att ”kassaförvaltaren har genom stort oförstånd icke skilt på egna medel och kommunens. Då han dessutom saknar de allra elementäraste begrepp om bokföring, ha svårigheterna att reda ut det hela blivit honom övermäktiga”.

Rykten hade förekommit
Enligt Säffle-Tidningen hade det länge förekommit rykten om att allt inte skulle stå rätt till. Hur länge ryktena cirkulerat, är inte utsagt.

Det vanliga är förstås, att revisorerna föreslår att ansvarsfrihet skall beviljas för föregående års förvaltning. Det var inte aktuellt denna gång, utan föreslogs en fullständig revision av samtliga kassor från den tidpunkt Oskar Olsson övertog ansvaret, nämligen den 15 juli 1927. Cronborg och Peterson utsågs att genomföra revisionen tillsammans med kontorist B. A. Zetterlund från Säffle.

Redan i maj hade Olsson, med hjälp av sina bröder som borgensmän, kunnat inbetala 14 000 kronor i två omgångar som ersättning för bristen. Zetterlund hade kunnat konstatera, att den sammanlagda bristen uppgick till inte mindre än 20.225:19. Idag motsvarar detta 730.641 kronor!

Karl Johansson konstaterar i polisförhöret, att Olsson ansetts som förmögen, och haft det bästa anseendet i orten. Han hade levt ett sparsamt liv, och inte heller kostat på sina barn någon dyrbar uppfostran.

Den 5 juni 1936 blev Olsson anhållen i sin bostad i Södra Ed. Olssons huvuduppgift var att sköta barnavårdsnämnden, kyrkokassan och skolkassan, vartill tillkom en del mindre kassor. För kommunalnämnden och fattigvårdsstyrelsen fanns dock andra kassörer, så dessa medel var inte inblandade i härvan kring Oskar Olssons kassörskap.

I sin andra revisionsrapport, konstaterar de tre utsedda revisorerna, att Olsson blandat samman sin privata ekonomi med de av honom förvaltade kassorna och att många verifikationer helt enkelt saknades.

Statsbidragen
En del av oegentligheterna hörde sig från mottagandet av statsbidrag för skolan, till slöjdundervisning och kostnadsutjämning. När han fått in statsbidrag som härrörde till läsåret hade han delat upp bidraget på två kalenderår, sedan glömt bort och sedan åter raderat i kassaboken. Själva raderandet kom senare att läggas honom till last och bidrog till att han fick tillbringa tid i fängelset. Revisorerna hade aldrig tidigare anmärkt på bokföringen!

Systemet för statsbidrag till och utbetalning av lärarnas löner var förstås en viktig del av skolkassan. Dyrtidstillägg, statsbidrag och löneavdrag hade blivit en enda röra för Olsson, vad det verkar. Han hade lånat mellan skolkassan och barnavårdskassan, men ibland glömt att föra in debet- och kreditposter i bokföringen.

I skolkassan hade exempelvis bokförts en utbetalning till Widéns Färghandel i Säffle på 127:36 men färghandeln kunde meddela att Olsson endast betalat 32:79. Skillnaden var på 94:57. Det fanns fler exempel på att bokföringen inte stämde med verifikationerna.

Andra anmärkningar gällde fattigvårdskassan och kyrkokassan, liksom bibliotekskassan. De större summorna gällde dock statsbidragen.

Enligt sammandraget fanns 5.682:44 i brist genom felaktiga räkenskaper, 12.147:16 i ren kassabrist, alltså totalt kronor 17.829:60.

Olsson uppgav om varför bristen uppkommit: ”Olsson hade aldrig hållit egna och allmänna medel åtskilda, och annat hade heller inte låtit sig göra. Det hade nämligen varit vanligt, att Olsson, när och varest han påträffats, avfordrats likvid för kassornas skulder, och stundom hade han då måst förskottera av egna medel eller vid färd hemifrån medföra allmänna medel till olika belopp, vanligen varierande mellan 500–600 kronor, för att därmed likvidera kommunens fordringsägare. Olsson, som i ingen mån vore bokföringskunnig, hade icke förstått att riktigt föra böckerna och haft särskilt svårt att rätt bokföra de legitima lånetransaktioner, som förekommit mellan de olika kassorna. Då han ständigt och jämt måst verkställa utbetalningar för kassorna, hade han icke kunnat hålla någon expeditionstid. Stundom hade utbetalningar verkställts medan Olsson varit upptagen med jordbruksarbete, och hade då antingen anteckning om dessa utgifter fått anstå för att säkerligen i flera fall avglömmas, eller också hade en anteckning härom verkställts i en kassakladd”.

Saknade kassaskåp
I rättegången uppgav han, att ha inte ägde kassaskåp utan att kontanter förvarades i en skrivbordslåda eller i den egna plånboken.

De tidigare revisorerna hade varit inkompetenta och revisionen hade skett mycket bristfälligt, och inga kassasaldon hade behövt redovisas.

Vad hade då Oskar Olsson använt pengarna till? 1927 hade hustrun som enda arvinge ärvt föräldragården Skansen i Södra Ed. Denna var värderad till 13 600 kronor men var också redan intecknad för 1500 kronor. 1932 hade han för sina söners räkning köpt en lastbilsrörelse i Mellerud för 6500 kronor, samt senare köpt en fastighet som bebyggdes med ett hus med garage och bostadslägenheter. Bilrörelsen hade gått med förlust och jordbruket i Kila hade enligt Olsson nätt och jämnt gått ihop. Ägorna på den relativt lilla (12 ha) gården hade täckdikats och någon spannmål eller mjölk till avsalu hade man inte. Gårdens byggnader hade förnyats, utom boningshuset. Grus fanns som såldes till Säffle köping. Han hade därför haft stora behov av kontanter som lånats ur de av honom förvaltade kassorna. Lånen var tänkt att vara tillfälliga. Men, som det står i utredningen, han ”kunde icke heller begripa var dessa pengar tagit vägen”. Men någon privat bokföring hade han inte gjort, utan han hade trott att han när han fått in kontanter kunnat betala tillbaka lånen. Han hade inte heller gjort förluster på spekulationsaffärer eller aktier.

De tre utsedda revisorerna hördes också av landsfogden. Zetterlund hördes, och han konstaterade, att Olsson inte klarat av sin uppgift och att revisorerna borde ha upptäckt felaktigheterna. De förfalskningar som var gjorda i bokföringen, var så slarvigt utförd, att de sannolikt inte varit avsedda att vilseleda revisorerna. Zetterlund konstaterade dock, att han alltid funnit Olsson ”god och redbar”. Så konstaterade också Cronborg att ”Olsson alltid haft det bästa anseende i orten, och hade kännedomen om underslevet därför kommit som en fullständig överraskning”.

Dessutom hördes vice pastor Nils Edner och förre folkskolläraren J.G. Ekman. Den sistnämnde hade helt litat på revisorerna. Redan för 1933 års räkenskaper för skolkassan hade uppvisat en brist på omkring 9 000–10 000 kronor, men detta synes ha fått bero. Delvis på grund av att det var så svårt att finna någon annan lämplig kassaförvaltare.

Häktades
Oskar Olsson förklarades den 7 juni häktad och sändes i väntan på rättegång till fängelset i Karlstad.

Landsfogde Rosengren fungerade också som åklagare vid rättegången, som hölls i Säffle tingshus den 20 juni. Olssons försvarare var advokaten Folke Adelsohn från Karlstad. Denne var för övrigt en farbror till sedermera statsrådet, partiledaren och landshövdingen Ulf Adelsohn.

I rättegången uppgav Olsson, att han aldrig trott att summorna han lånat uppgick till något större belopp, och att ”det hela nog skulle ordna sig”. I stort sett sades samma sak, som sagts i polisförhören.

Advokaten Adelsohn konstaterade i sin plädering, att Oskar Olsson lämnat sannolika förklaringar till vad som lagts honom till last, och någon brottslig avsikt inte funnits, och hemställde om en mild dom. Så ansåg också Kila kommuns ombud Karl Johansson.

Rätten, vars ordförande var häradshövding Herman Wistrand och i nämnden ingick också kilabon F. E. Eriksson i Jonsbol, dömde Oskar Olsson ”för tillgrepp och förskingring av medel dem han i kraft av sina befattningar innehaft” till en månads fängelse, och för förfalskning av allmänna handlingar till straffarbete i sex månader. Det var det klumpiga kladdandet i kassaböckerna, som ansetts vara ett allvarligare brott och ha ett högre straffvärde. Detta trots att Säffle-Tidningen ansett detta som ett mindre allvarligt brott. Sammanlagt blev det sju månaders straffarbete, men Olsson frigavs ur häktet. Något överklagande var inte aktuellt.

Den 65 år gamle Oskar Olsson intogs i straffängelset i Vänersborg den 30 september 1936. Han frigavs efter avtjänat straff den 28 april 1937.

Smärtsamma minnen
Vad som hände för Oskar Olsson var förstås en katastrof, både för honom och familjen. Han återkom till gården Skansen och familjen blev kvar. Oskar Olsson avled 1955 och hustrun Gerda 1964. Sönerna fortsatte den åkerirörelse som fadern grundat. Minnet fanns kvar, men var förstås mycket smärtsamt för alla inblandade. Även grannarna, som gått i god för Olssons ordentlighet och redbarhet, saknade anledning att ta upp ämnet – även om det inte blev helt bortglömt.

Fallet Oskar Olsson visar på riskerna med den typ av kommunal administration som var vanlig fram till den stora kommunreformen 1952. Det hade funnits nästan 2500 kommuner då, många av dem betydligt mindre än Kila kommun. När de s.k. storkommunerna bildades, blev anställning av en kommunalkassör något som nästan alla tvingades till. Dagens kommuner har välbemannade ekonomiavdelningar för att sköta administration och ekonomihantering.

Det fanns många kunniga kommunalmän då, medan andra inte klarade av sitt uppdrag, saknade utbildning i bokföring och hade svårt att skilja på privata och allmänna medel. När inte heller revisorerna gjorde sitt jobb, så kunde det gå så illa som i detta fall.