1993_2

Översikt över domstolsväsendet i Sverige

Av Bernhard Granholm
Lagsagor – härader

En av de äldsta judiciella indelningarna från medeltiden är lagsagan med en lagman som myndighetsutövare. I Magnus Erikssons landslag uppräknas nio lagsagor. Lagsagorna var uppdelade i kvotdelar, ofta i tredingar eller fjärdingar. Lagsagan här täckte ett stort område.

I Götaland och senare även Svealand uppkom en indelning i härader. Ordets betydelse kan möjligen härledas till ‘härtåg, härskara’. I Svealand uppkom hundare som indelningsenhet. Man är inte helt säker på detta ords ursprung. Några teorier finns dock. Enhetsnamnet finns kvar i häradsnamn som till exempel Tuhundra, Sjuhundra och Långhundra. Namnet anses sammansatt av ‘hundra’ och ‘här’. Den minsta enheten var byn (under vikingatiden: bolbyn). Tolv byar utgjorde en tolft, ursprunget till kyrkosocknen. Åtta tolfter utgjorde ett hundare eller 8×12=96 bolbyar, dvs inemot hundra bolbyar. En annan teori är att namnet hundare återgår på antalet krigare eller mantal (100 st) inom ett område. Genom Magnus Erikssons landslag fick även Svealand en häradsindelning. Svealands hundaren kallades härader.

I stora delar av landet genomfördes ingen häradsindelning. I Norrland uppkom tingslag och i t ex Roslagen skeppslag.

Vid sidan av denna indelning fanns städernas organisation. Där fanns rådet, bestående av borgmästare och rådmän. De utgjorde stadens styrande och rättskipande myndighet och sammanträdde på rådstugan. Den rättsskipande myndigheten kom att kallas rådhusrätten eller rådstugu(”rådstuwfu”-)rätten beroende på stadens storlek.

Lagar

De lagar, som gällde var till en början landskapslagarna. 1350 stiftades ovannämnda Magnus Erikssons landslag. Den ersattes 1442 av kung Kristoffers landslag. Parallellt med dessa lagar fanns den kyrkliga lagstiftningen. Den grundade sig på Bibeln och påvekyrkans dekret. Detta utmynnade i den kanoniska rätten.

Styrande = dömande

Lagsagan (=landet) hade sitt landsting och häradet resp hundaret hade ting man sammanträdde i. Sammanfattningsvis kan man konstatera att dessa ting hade som uppgift att vara både styrande och dömande organ. Denna princip gällde även på högsta nivå, dvs kungen styrde riket och var den högsta dömande instansen.

Reformationen

I och med reformationen miste den kanoniska rätten sin giltighet. Som ersättning införde Karl IX utdrag ur ”Guds lag” dvs den mosaiska rätten i landslagen. I och med detta infördes dödsstraff för till exempel hädelse, trolldom och vissa sexuella brott. Detta kan man se i domböcker från den tiden där man i domstolsutslagen för sådana straff direkt åberopar bibeltexter ur Leviticus (3. Mosebok).

Styrande och dömande

På 1600-talet skildes de styrande och dömande funktionerna åt. Bakom de förvaltningsreformer som då genomfördes stod Axel Oxenstierna, av många bedömd som Sveriges störste statsman genom tiderna. Detta har satt sina spår även i de stater som då låg under svensk förvaltning. Det kan nämnas att Laila Freiwalds vid invigningen av den lettiska arkivutställningen i Karlstad i oktober 1992, hävdade att den grund för förvaltningen i de baltiska staterna som av svenskarna lagts under 1600-talet varit till stor hjälp nu på 1990-talet då man återupprättade staterna i Baltikum.

Rättegångsordning

I 1614 års rättegångsordning föreskrevs rättegångssättet vid lagmansrätter, häradsrätter och rådstugor. Svea hovrätt inrättades. Detta följdes av Göta hovrätt samt hovrätter i Åbo och Tartu. Instansordningen blev då: häradsrätt – lagmansrätt – hovrätt – konungens revision. Konungens revision övertogs av rådet och övergick i den så kallade justitierevisionen, som av Karl XII uppdrogs åt en särskild deputation av rådsherrar, nedre justitierevisionen.

I övrigt bildades specialrätter för delar av näringslivet, som t ex bergstingsrätter.

I städerna fick man rådhusrätten och under denna kämnärsrätten (kämnär, besläktat med kamrer). Övriga rätter, som inrättades i städerna var: Accisrätten, Sjötullsrätten, Hall- och manufakturrätten. Se tabellen nedan.

Städernas domstolar
Domstol Funktion
Rådstugurätt Huvuddomstol i staden
Kämnärsrätt Mindre mål. Sakören, skatter
Accisrätt Accis vid landtullen
Sjötullsrätt Sjötull
Hall- och manufakturrätt Rätt för manufakturer och fabriker

Det är att märka att på regional och lokal nivå så fortsatte rätterna att ha även styrande funktioner. I städerna var borgmästaren med magistraten identisk med rådstugurätten.

1734 års lag

1734 antogs en ny lag, som ersatte de gamla landslagarna. 1734 års lag började gälla 1736. 1779 gjordes en större revision av denna lag i det att flera straffsatser skrevs om från dödsstraff till livstids arbete på fästning resp spinnhus.

Domstolsarkiv

1593 utfärdades centrala föreskrifter om att originaldombok skulle upprättas vid tingen och att denna i närvaro av nämnden skulle nedläggas i häradskistan för framtida behov. Det finns dock tidigare spår, som antyder att häradskistor skulle funnits före dess. Dessa kunde vara placerade i tingshuset där sådana fanns. Tingshus var dock ovanliga under 1600-talet. Tingen hölls i regel på gästgivargårdar – på många platser även under hela 1700-talet. Där tingshus saknades förvarades häradskistan vanligen i kyrkan. Det fanns föreskrifter om hur häradskistorna skulle vara utförda, bl a att de skulle vara försedda med tre lås och nycklar.

1635 års landshövdingeinstruktion föreskrev att lagmannens domböcker skulle förvaras i landskista.

Senare tider

Nedre justitierevisionen ändrades i början av 1800-talet till Högsta Domstolen. 1849 avskaffades lagmansrätterna. I städerna avskaffades samtidigt kämnärsrätterna.

Andra förändringar utöver vad vi presenterat här har skett under årens lopp, en del kortvariga. Så till exempel var lagmans- och häradsrätterna hopslagna åren 1718-1719. Den benämndes lagmansrätt. Detta förhållande kan för forskaren ha det problemet att serien häradsrättsprotokoll blivit bruten för just de åren. Det råder förvirring om vem som är rätt arkivbildare. Vissa volymer har kommit på avvägar. Bortsett från detta och andra undantag så har instansordningen varit som nedanstående tabell visar.

År Instansordning
1614-1849 Häradsrätt > Lagmansrätt > Hovrätt > Nedre justitierevisionen
1849- Häradsrätt > Hovrätt > Högsta domstolen

Litteratur
  • Gerhard Hafström, De svenska rättskällornas historia.
  • Nils Herlitz, Grunddragen av det svenska statsskickets historia, Stockholm 1964.
  • Göran Larsson, Städernas arkiv, ur Stadsbor i gångna tider, Stockholm 1989.
  • Birger Lundberg, Karl XII:s lagmansrätter. Arkivvetenskapliga studier 5, Stockholm 1981, s257f.
  • Anna Christina Meurling, Svensk Domstolsförvaltning i Livland 1634-1700, Lund 1967.
  • Lars-Arne Norborg, Källor till Sveriges historia, Lund 1968.
  • Hasse Petrini, Landskista och häradskista.
  • C G Weibull, Dombokföringen och häradsrättsarkiven i Skåne, ur Landsarkivet i Lund, del I, Lund 1987.

Värmlands Släktforskarförenings hemsida