Domboksstudier – En tidsödande källa till glädje
Av Lars Gunnar Sander
Våra äldre domböcker innehåller ett enastående rikt material av stort intresse för släktforskningen. Där får vi lära känna den miljö i vilken våra förfäder levde. Kyrkböckernas torra uppgifter om namn och årtal kan kompletteras med livfulla skildringar av personernas liv och leverne. Har man tur kanske t o m en anfader beskrivs till utseende och klädsel. Protokollen återger ofta ordagrant vad sökanden, käranden och vittnen sagt inför rätten. Mellan raderna kan man t ex läsa om personen ifråga var en arrogant figur eller en tystlåten och stillsam medborgare. Här avslöjas också vilka som söp mer än lovligt, vilka som notoriskt återkom i krog- och marknadsslagsmål och vilka som hade kronisk dålig ekonomi.
Det är väl framför allt i arvstvister och förmyndarprotokoll som man upptäcker släktskap som inte framgår av kyrkböckerna. Men även i övriga protokoll från såväl brott- som civilmål finns uppgifter om släktskap undanstuckna här och där i bisatser.
Att söka efter en viss person i ett kyrkoarkiv är förhållandevis enkelt. Kyrkböckerna är ju egentligen i sig själva utformade som register. Den grundläggande systemlösningen är genial och enkel. En modern datakonsult skulle knappast komma på något bättre.
Med domböckerna förhåller det sig emellertid på ett annat sätt. Protokollen är (i bästa fall) upptagna i kronologisk ordning, men det är i stort sett allt. I enstaka fall kan dock någon släktforskare ha upprättat ett register. Vi har naturligtvis också de årsvisa saköreslängderna, men där upptas endast personer som ådömts böter.
Till detta kommer sedan domböckernas enorma storlek. Var och en som sett katalogerna över mikrofilmade domböcker förstår vilket ofantligt arkivmaterial som det är fråga om. Få har tid och ork att läsa igenom dessa väldiga sviter med rättegångsprotokoll. De flesta ger väl upp vid blotta tanken, och det är egentligen synd. Jag tror att många inte ger sig i kast med domböckerna därför att de blivit ”fartblinda” av forskningen i kyrkböcker.
Forskning i domböcker måste därför utgå från något annorlunda förutsättningar än forskning i kyrkböcker:
- Utgå från att det kommer att ta tid. Låna inte mikrofilmerna – köp dem. Priset är visserligen högt, men det ska jämföras med vad det kostar att köpa bestsellers i bokhandeln. En rulle domböcker betyder spännande läsning i ca 1½ – 2 år.
- Syftet med forskningen bör främst vara att närmare lära känna anfäderna och den miljö de levde i. Som biprodukt kanske Du kan komma ytterligare en eller annan generation tillbaka.
- Lämna ett register efter Dig till hjälp för Dig själv och för andra. Efter att ha plöjt igenom åtskilliga hundra sidor så kanske du finner en uppgift om att en anfader var bror till Y – något Du tidigare ej känt till. Du erinrar Dig då att Du läst något synnerligen intressant om X eller Y, men vad var det och var i domboken stod det?. Den här situationen är mycket förarglig att hamna i. Men har Du gjort ett register så undgår Du detta dilemma.
Ovanstående rekommendationer grundar sig på de erfarenheter jag gjort vid upprättandet av ett register för Hjo domböcker och som nyligen färdigställts. Efter utgivningen av detta register har jag fått en del frågor om hur man går till väga. Det är i synnerhet en fråga som återkommer och som ger anledning till oro: ”Hur har jag använt datorn?”. Det tycks nämligen bland släktforskare ha spritt sig en vanföreställning om att dator är en nödvändig förutsättning för registerframställning. Sanningen är den att min dator i det här fallet har varit några skokartonger med registerkort. Märkvärdigare än så behöver det inte vara. Datortekniken kommer sannolikt att inom en inte alltför avlägsen framtid att tas i anspråk av släktforskningen på ett sätt som många idag inte ens vågar drömma om. Men fördenskull för den inte skrämma bort folk från att framställa register.
Mer om hur jag gjort när jag tagit fram mitt domboksregister, kan Du läsa om i Släkthistoriskt Forum nr 1:87. I ett tidigare nummer av vårt medlemsblad har jag skrivit om en krämargossa från Karlstad som råkade illa ut i Hjo. I kommande nummer skall jag berätta om andra värmlänningar som figurerar i stadens dombok.